Kvinnan som kunde tala med katter...

... trodde jag att jag skulle bli efter djurkommunikationskursen i fredags. Men icke. Så lätt var det inte. Kursen, en nybörjarkurs, var på fyra timmar på fredagens kväll. Fortsättningskurs var det på lördagen, men den hade jag inte anmält mig till. Kursen var intensiv. Direkt skulle vi göra en kort meditation och därefter skulle vi träna auraseende på oss mänskliga kursdeltagare. Sedan kom en hund med sin matte. Kursledaren har inte träffat hunden tidigare och försöker känna, vara hunden. Han berättar hela tiden vad han känner. Därefter kollar han av med matte och visst, allt som framkommit stämmer överens med det matte känner till. Hunden fick gå hem och vi fortsatte att träna på auraseendet. Jag hade väldigt svårt att kunna se någon aura eller färger. Jag tror faktiskt att man måste träna på det mycket. Snabbt in på en ny övning. Vi skulle arbeta ihop två och två, personer som inte tidigare känner varandra. Efter en kort meditation ska man tänka sig den andre personens själ som en blomma. I visualiseringen ska man ställa frågor och se hur blomman reagerar. Den övningen gick bra. Alla kunde visualisera fram blomman och själens ägare kunde känna igen sig i det som kompisen fått fram. Kaffepaus. Övningen därpå bestod i att man fick se en bild av ett djur, inte sitt eget men från någon annan kursdeltagare. När man har tittat på den bilden ska man försöka se djurets aura, tränga in i djurets själ och låtsas vara det djuret. Det var också svårt. Jag blev så okoncentrerad för jag tittade på killen som hade fått Simbas kort. Han såg så olycklig ut. Och nog lyckades han tänka sig att han var en katt, för han satt där och krafsade mot soffan. Jag fick inte fram speciellt mycket om hans hund och det han fick fram om Simba, tyckte jag inte stämde så bra. Eftersom jag inte skulle vara med på lördagen, så fick jag tillfälle att ventilera problemet Simba. Jag fick några alternativa råd:
* Avliva honom.
* Håll honom instängd i ca ett halvår.
* Du har kanske andar i ditt hus - se till att driva ut dem.

Så problemet kvarstår. Jag blir jättestressad av detta. Simba känner väl det, för nu har han rymt varje natt. I går kväll stängde vi kattluckan, så det skulle bara gå att ta sig in. Han testade när vi såg på och det gick inte att komma ut. Någon gång under natten, förmodligen i vargtimmen, så lyckades han ta sig ut i alla fall.

HJÄLP!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Stackars Simba.
Jag är övertygad om att djur känner på sig sånt.
Tyvårr har jag inga råd att ge dig.
Kram Margot

2006-10-16 @ 19:17:11
Postat av: Sylvia

Stackars Simba - och stackars familjen.
Kan inte Simba få träffa Pehr Trollsveden person-
ligen och få lätta sitt hjärta. Jag skall titta på din blogg på Simba och försöka få fram något.
Intressant övning för mig även om den inte hjälper er.
Kram!

Postat av: Nalle

En intressant kurs verkar det varit, men svårt efter så kort tid. Tror man måste öva länge innan man kan det där.
Råden du fick ang. Simba tyckte jag väl lät lite flummiga. Avliva? Ja i så fall det bästa av de råden. Stänga in katten, tror jag inte går när han är van att gå ut. Då tror jag han lider. Mina är ju inne, men de vet ju inte så mycket mer om världen utanför - bara lite.
Nog för att jag tror på andrar - men inte i detta fallet - att de skulle störa katten så han flyr därifrån. Nänä.
Det andra stället har ju varit hans revir förut. Kanske man kan ta och lägga ut nåt som han inte gillar där, så han ratar stället? T ex - detta verkar inte klokt men - kissad sand från en annan katt.

Apropå kissad sand - jag kommer alltid på nåt annat då jag pratar om nåt annat - ! Jo, om man har problem med möss, kan man lägga kissad sand runt om huset. Mössen flyr.
Ha det bra och hoppas det löser sig med katten.

2006-10-16 @ 22:10:37
Postat av: Ninni

Aj då..ja det verkade ju lite bra för att vara sant, det behövs nog mycket träning!

Hoppas, hoppas verkligen att det löser sig, kram

2006-10-17 @ 17:42:28
URL: http://ninni.blogg.se
Postat av: MammaLena

Men! Vaddå avliva.
Du får meditera med honom på magen, du tänker goda tankar om nya hemmet. Intalar honom och dig att det är så bra, bara mjölk och honung.
Tänk aldrig orden: aldrig och inte när du tänker/sänder till kissen. Katter kan inte de orden!
För om inte du kan veta vad han känner kan du försöka sända dina lugna(ja jag vet!)harmoniska tankar om nya hemmets mys till honom. HAN tar till sig, å han blir säkert förvirrad och förtvivlad när han inte får gå ut. Fattar inte varför antar jag.
NÅN "prata med katter" nåste det ju finnas där nere ?
Inte döda, NEJJ...
/L

2006-10-17 @ 18:37:05
URL: http://momma.blogg.se
Postat av: Ninni

Ha en härlig dag, kram

2006-10-18 @ 07:20:13
Postat av: anna

Hur var det nu? Hade ni flyttat, eller? Jo, för är det så så är det ju vanligt ATT KATTEN GÅR TILL DET GAMLA HEMMET. dE HAR SÅ VÅRT ATT VÄNJA AV SIG DET INVANDA. iNTE VILL JAG VARA EN PESSIMIST, MEN DETTA KAN NOG BLI SVÅRT ATT FÅ ORDNING PÅ. öNSKAR ÄNDÅ LYCKA TILL O HOPPAS KISSEN KAN TÄNKA OM. aNNA

2006-10-18 @ 07:40:02
URL: http://annaspytt.blogg.se
Postat av: Sylvia

Hej Ann-Christin!
När jag mediterade över Simba fick jag en tydlig
bild. Att han rymmer har inget med er i familjen att göra. Det är någon katt i grannskapet hos er som mobbar honom. Han har allt för ofta blivit ivägjagad. Då har det varit naturligt att dra sig till sitt gamla revir. Där är han forfarande kungen.
Om den här bilden är riktig löser den tyvärr inte problemet - tvärtom. Men det kan ju vara en lika god förklaring som någon annan.

2006-10-18 @ 12:14:47
URL: http://pantersylvia.blogg.se
Postat av: Anki

Tack alla för ert engagemang. Nu har jag haft Simba instängd i två dygn. Det har, som vi förmodade, inte alls gått bra. I dag såg det ut som ett bombnedslag när jag kom hem. Han hade rivit ner allt från fönster, bänkar och bord i köket. Han hade kissat på en matta och bajsat på en annan. Men sedan var vi ut på en skogsrunda; jag sprang med honom i en halvtimme. Det satte vi båda värde på. Han brukar annars också vara med mig på promenad.Det är klart att han är förvirrad nu. Förut var han mest ute och kom in bara ibland.
Sylvia: Katten i grannskapet skulle kunna vara vår Pumba. Det är ju en herre som tar för sig av livet. Du kommer väl ihåg när du bodde här på semesterveckan. Pumba la sig ju mitt i korsordstidningen och började bita på pennan. Typiska Pumbamanér.

2006-10-18 @ 22:05:15
URL: http://ankitankar.blogg.se
Postat av: Sylvia

Ja, jag tror också att det är Pumba.
Det var min första tanke.

2006-10-18 @ 22:37:13
URL: http://pantersylvia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback