Tomhet

Lovisa flyttade till Uppsala i går.
Hon börjar nu att studera på det nya språkvetarprogrammet.
Det kommer att bli roligt för henne.
Hon delar lägenhet med en kompis.
Hon har många andra kompisar, som också studerar där.
Men här hemma är det tomt.

image498

Jag vet att hon är stor nu.
Jag vet att det inte är långt till Uppsala.
Jag vet att hon har varit långt borta förut.
Jag är tacksam för att hon är frisk och mår bra.
Jag är glad för att Erik fortfarande bor hemma.
Men det är i alla fall tomt utan Lovisa!

BloggRegistret.se

Kommentarer
Postat av: Nalle

Men å tog hon hela madrassen med sig. Kan tänka att det är svårt för dig nu och tomt,som du säger,
men du får tänka på det du skriver först. Att det blir roligt för henne, med studierna och med kamraterna.
En så språkmedeten tjej som språkpolisa kommer att trivas som fisken i vattnet på den utbildningen. Och jag tror att även hon kommer att känna
ett litet sting av saknad efter mamma nån gång. Men det är tidens och livets gång. Tänk dig om det varit tärtom. Att hon bott hemma
tills hon blivit 50 nånting, som en gammal ungmö. Sådana finns. Och det är ju inte sunt. Kramar

Postat av: HILDEGUN

VET HUR DET KÄNNS,DET GÅR ÖVER! DET BLIR DESTO ROLIGARE VID BESÖKEN HEMMA.

2007-09-03 @ 19:35:25
URL: http://HILDEGUN.BLOGG.SE
Postat av: Gisan

Det klart att det känns tomt även om du vet allt det där. Kramar...

2007-09-03 @ 19:45:04
URL: http://gisan.blogg.se
Postat av: Helena

Hej, tevlig blogg. Jag ryser. Min äldsta är 15 gäller att passa på att njuta av så länge de finns hemma.

2007-09-03 @ 21:00:32
URL: http://gutta.blogg.se
Postat av: Inga M

Jag känner igen det där; sorgen när barnen flyttade hemifrån. Det gjorde riktigt ont i hjärtat och länge. Det märktes mest när den siste gav sig iväg och vi stod här på E18 och vinkade av honom när han for till Stockholm för att läsa konstvetenskap på universitetet. Och det märkliga var att ingen hade förberett mig på¨detta. Det är liksom inget som man pratar om; att man sörjer hemifrånflyttande barn. Känner med Dig!

2007-09-03 @ 21:24:49
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Dubbelörnen

Usch vill inte ens tänka på det... vi som bara har en... Ibland så räknar man nästan ner tills de ska flytta o kunde nästan packa åt dem idag! Men när jag åter lugnat ner mig o sonen är samma goding igen så NÄÄÄ inte än *skrattar*.
Vi får väl ta en fika så du får prata o lätta på trycket. Har whiskychoklad.. Funkar kanske lika bra som whiskykakan *gapskratt*
Kramar vännen

2007-09-03 @ 22:04:33
URL: http://karljohansgarden.blogspot.com/
Postat av: Kersti

Jag känner igen mig i Dubbelörnens kommentar. Ibland riktigt längtar jag efter att de ska bli stora och lämna mig ifred. Men oftast vill jag att de ska vara här med mig. Det är tufft när de börjar få sina egna liv. Liv där man inte är alltings centrum längre, suck. men jag antar att man vänjer sig. Kram

2007-09-03 @ 22:25:19
URL: http://plommenad.blogg.se/
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Jag känner igen alltsammans, men var lugn, hon kommer tillbaka. Kanske inte att bo, men mamma är alltid mamma. Din bild förstärker tomheten, det var förskräckligt hur svårt det var. Honungspappan hör av sig varje dag nu för tiden. Det som var bonus var att man slapp alla utgifter.

2007-09-04 @ 10:01:44
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: Lena

Det finns ännu en konstig känsla när man flyttat som vi. För då finns inte barnens rum och saker kvar ens! Fast - eftersom Älskade sambon och jag har sex barn om man lägger ihop, så skulle det blivit många rum å många saker...
Men mamma är alltid mamma. Tur är väl det - som man kan ringa å få råd av, barnuppfostran, matrecept, allmänt stöd när svärmodern varit på besök! mm mm Vuxna barn är underbart, å så kostar dom inte så mycket..
Det är så otroligt länge sedan mina barn flyttade, så såhär i efterhand så var det nog den ekonomiska fördelen som jag minns mest... krasst - fyyy.

2007-09-04 @ 12:16:50
URL: http://momma.blogg.se
Postat av: Annika

Jag förstår dig - jag har ett barn och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att hon skulle flytta hemifrån så tidigt som hon gjorde. Ett par månader innan hon fyllde 16! Å nu går hon på sitt andra år på fotbollsgymnasium och trivs och har ingen hemlängtan...Å jag försöker förlika med tanken att hon förmodligen inte kommer att flytta hem igen, om inte arbets- och bostadsbrist tvingar henne. Å man får försöka finna trösten i att de gör något som de vill.

2007-09-04 @ 21:19:19
URL: http://amatankar.blogg.se
Postat av: Veronica

Förstår att det är tomt efter denna sköna tjej...-hon kommer att trivas jätte bra där...och som tur är så är det ej långt bort! Tänka sig vad tiden går fort...nu är de vuxna (och barn ibland ;))och det var inte länge sedan som de var små...eller hur!?
Kram

2007-09-04 @ 21:48:06
URL: http://vronget.babyblogg.se
Postat av: Anki svarar alla på en gång:

Tack ska ni ha. Det känns bra att få förståelse.

2007-09-04 @ 21:55:19
Postat av: Lena

Hej där.
Jag MÅSTE bara skriva en "ny" kommentar.
Det lät så okänsligt och elakt det jag skrev. Överlägset lät det!
Saken är den att jag har helt enkelt glömt hur det var, förmodligen, dessutom så flyttade mina barn i "etapper" eftersom de bodde på studieorten redan från gymnasiet och kom bara hem på helgerna. I princip var det utflyttade redan då, OCH, det är 18 och 16 år sedan mina flickor gjorde denna flytt. Så om jag inte riktigt minns är jag kanske förlåten?? ;)
Däremot minns jag mycket tydligt att när de kom hem på helgerna var det vuxna flickor som kom, vi fick en vuxenrelation redan då....
Huuva - så länge sedan det är.... SÅ gammal är alltså jag!
//Lena

2007-09-05 @ 07:39:29
URL: http://momma.blogg.se
Postat av: Ronja

Hugaligen. Vill inte ens tänka på att den dagen kommer...
Ibland brukar jag tänka att huvuduppgiften för oss föräldrar är att lära våra barn att klara sig själva. Eeeh. Det känns nästan motsägelsefullt... :)

2007-09-16 @ 20:56:47
URL: http://hundramiljoner.tradgardsblogg.se
Postat av: annebelle

Åh, har du också en Lovisa...som jag...Men min är 15 och bor hemma...men det går fort! Roligt om hon en dag kommer och börja plugga i Uppsala. Men tomt blir det, svårt att föreställa sig..

2007-09-23 @ 23:08:51
URL: http://annebelle.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback