Skräcken på jobbet
I fredagskväll hade vi Halloweenparty på jobbet. Jag tycker egentligen inte alls om det där med Halloween. Men nu skulle vi ordna någon trevlig personalaktivitet och eftersom det passade in med den tiden, så bestämde vi oss för att ha det. Medelåldern är väldigt hög ca 60 år, så jag tycker att vi behöver vara lite barnsliga.
Det blev lyckat och vi hade väldigt trevligt. Men det är ju mycket jobb med hela planeringen innan och städjobb efteråt. Vi hade några "läskiga" aktiviteter. I ett mörkt rum fanns ett snöre att följa, med handen. "Läskiga" saker hängde ned och nuddade ansiktet. Vi släppte in dem en och en. Spännande värre att se om alla kom helskinnade ut! Den andra aktiviteten hade vi en stund efter maten. Vi hade gjort i ordning sex bunkar/skålar med "äckelpäckel". En person i taget fick ögonbindel på och leddes sedan in i rummet. Framme vid bordet uppmanades personenen att hålla för näsan med en hand. Med den andra handen skulle de utforska innehållet i bunkarna. Så fick de gissa innehållet och allt protokollfördes. Vilken bredd vi fick på gissningarna! Alla tyckte det var så kul och några blev riktigt äcklade. Det var svårt att gissa rätt och det berodde till stor del på att man inte kände någon lukt.
Så här såg jag ut!
Det blev lyckat och vi hade väldigt trevligt. Men det är ju mycket jobb med hela planeringen innan och städjobb efteråt. Vi hade några "läskiga" aktiviteter. I ett mörkt rum fanns ett snöre att följa, med handen. "Läskiga" saker hängde ned och nuddade ansiktet. Vi släppte in dem en och en. Spännande värre att se om alla kom helskinnade ut! Den andra aktiviteten hade vi en stund efter maten. Vi hade gjort i ordning sex bunkar/skålar med "äckelpäckel". En person i taget fick ögonbindel på och leddes sedan in i rummet. Framme vid bordet uppmanades personenen att hålla för näsan med en hand. Med den andra handen skulle de utforska innehållet i bunkarna. Så fick de gissa innehållet och allt protokollfördes. Vilken bredd vi fick på gissningarna! Alla tyckte det var så kul och några blev riktigt äcklade. Det var svårt att gissa rätt och det berodde till stor del på att man inte kände någon lukt.
Så här såg jag ut!
Hälsoläget
Eftersom ni inte har hört mig gnälla, utan istället fått se bilder från den härliga veckan i Turkiet, så tror ni förstås att jag mår bra. Men icke, sa Nicke!
Jag mådde bra när vi var i Turkiet, med värmen och den hälsosamma maten. Men hostan satt fortfarande i. När jag kom hem, för en vecka sedan, fick jag en "vanlig" förkylning, alltså inte bara hosta. Jag har inte haft feber, men har varit så frusen och haft frossa och ont i kroppen. Dessutom kraftig snuva och besvär med öronen. I söndags kom jag att tänka på, att det i Flen finns en privat läkare, som dessutom är specialist inom öron-näsa-hals. Jag ringde henne i måndags och fick komma dit i tisdags. Där blev jag bemött som jag önskat mig och tagen på allvar. En mängd prover togs. Hon skrev en akutremiss till lungröntgen. Hon var ganska säker på vad det rör sig om, men det tar tid att få svar på proverna. Hon skrev ut en medicin, som jag börjat med. Om det är den typ av bakterie, som hon tror, så ska man absolut inte behandlas med penicillin. Penicillin är totalt verkningslöst på den typen av bakterier.
Jag har hankat mig fram den här veckan. Jag har varit till jobbet och så fort jag kommit hem har jag lagt mig för att sova. Jag är ganska trött på att vara trött och sjuk. Det har varit så i fem veckor. Nu hoppas jag att jag fått rätt medicin.
Turkiet - Antalya
Här kommer några bilder från Antalya, den gamla delen av staden. Bilderna får tala för sig själva.
Mera från Turkiet
Här kommer flera bilder från hotellet och den närmaste omgivningen.
Den här hotellanläggningen är precis ny. Den blev klar i år. På samma område finns ytterligare två hotell. Allt var förstås jättetjusigt. Men jag tänkte att det kändes som ett slags reservat. Det fanns inget naturligt, allt var skapat för turisterna. Det var som ett slags "Disneyland".
En dag var vi ut på en cykeltur, en bit bortom "reservatet". På ena sidan vägen fanns en vacker golfbana. På den andra sidan vägen var det obebyggt. Det liknade ett träsk. Där gick några kvinnor och samlade vedpinnar. Vilken kontrast!
Den här hotellanläggningen är precis ny. Den blev klar i år. På samma område finns ytterligare två hotell. Allt var förstås jättetjusigt. Men jag tänkte att det kändes som ett slags reservat. Det fanns inget naturligt, allt var skapat för turisterna. Det var som ett slags "Disneyland".
En dag var vi ut på en cykeltur, en bit bortom "reservatet". På ena sidan vägen fanns en vacker golfbana. På den andra sidan vägen var det obebyggt. Det liknade ett träsk. Där gick några kvinnor och samlade vedpinnar. Vilken kontrast!
Maten i Turkiet
På det fina hotellet, Gloria Serenity i Belek, där vi bodde, var det "All inclusive". Vi hade alltså betalat för allt i förväg. Sedan spelade det ingen roll hur mycket och vad man åt och drack. Allt ingick i priset. På hotellet fanns en stor huvudrestaurang som serverade en fantastisk buffé till både lunch och middag. Där fanns också andra restauranger, med à la carte, men där skulle man boka bord. De allra flesta måltider intog vi i bufférestaurangen. När jag innan hade varit sjuk, så längtade jag så otroligt mycket efter god mat och frukt. Men nu fick jag verkligen vad jag ville ha. Jag är ju vegetarian och det var inga problem här, där det fanns mängder av grönsaker och vällagade grönsaksrätter. Får jag fresta med några bilder?
Dessutom fanns en massa varmrätter, som jag inte har på bild eftersom det var lock på.
Vi besökte också Antalya. Där hittade vi en liten mysig restaurang där jag fick den här maten. Allt puttrade i formen, när jag fick den serverad.
Dessutom fanns en massa varmrätter, som jag inte har på bild eftersom det var lock på.
Vi besökte också Antalya. Där hittade vi en liten mysig restaurang där jag fick den här maten. Allt puttrade i formen, när jag fick den serverad.
Rekreationsvecka
Nu är jag hemma igen efter att ha varit i Turkiet en vecka. Det var en fantastiskt skön vecka. Jag har fått ta det riktigt lugnt och har fått fantastisk mat. En mycket bra rekreationsvecka. Vi bodde i ett "turistreservat" nära Belek, några mil från Antalya.
Från balkongen!
Från balkongen!
Turkiet
Hej på er! Jag måste bara berätta att jag faktiskt orkade ta mig iväg. Så jag har varit här i Turkiet sedan onsdag. Här är lika underbart som i paradiset, tror jag. Berättar mera när jag kommer hem.
Vilken kraft
Tack, mina underbara bloggarvänner. Vilken kraft det var i era kommentarer till mitt förra inlägg!
Jag kände verkligen att ni blev arga och upprörda. Jag kände er empati och energi. Jag kände den där riktiga urkraften och styrkan. Allt det där som man själv inte orkar med, när man är riktigt sjuk och svag.
Jag har så lätt att se allt i bilder och fick då fram en bild av akutmottagningen där jag satt hopsjunken i en stol och alla starka kvinnor i mitt följe som kom fram, hytte med näven och la fram vassa synpunkter till vårdpersonalen. Vilken syn! Snacka om Girl Power. Då orkade jag skratta mitt i eländet. Det har jag inte kunnat förut.
Tack vare kraften jag fick, tror jag att jag orkar följa med på resan. Själva resan kan bli jobbig, men när jag väl kommer dit blir det nog bra. Det jag ser fram emot är att få riktigt god mat och mycket frukt. Jag har sett en bild från hotellets matsal och den har lockat mig, när jag legat här och bara druckit nyponsoppa.
Jag kände verkligen att ni blev arga och upprörda. Jag kände er empati och energi. Jag kände den där riktiga urkraften och styrkan. Allt det där som man själv inte orkar med, när man är riktigt sjuk och svag.
Jag har så lätt att se allt i bilder och fick då fram en bild av akutmottagningen där jag satt hopsjunken i en stol och alla starka kvinnor i mitt följe som kom fram, hytte med näven och la fram vassa synpunkter till vårdpersonalen. Vilken syn! Snacka om Girl Power. Då orkade jag skratta mitt i eländet. Det har jag inte kunnat förut.
Tack vare kraften jag fick, tror jag att jag orkar följa med på resan. Själva resan kan bli jobbig, men när jag väl kommer dit blir det nog bra. Det jag ser fram emot är att få riktigt god mat och mycket frukt. Jag har sett en bild från hotellets matsal och den har lockat mig, när jag legat här och bara druckit nyponsoppa.
Den inbillade sjuke
Ursäkta att jag gnäller så hemskt! Men jag vet inte var jag annars ska göra av min ilska om jag inte kan ventilera här.
I fredags ringde jag till VårdCentralen igen. Då hade ingen förbättring alls skett, tvärtom hade febern stigit ytterligare. Men det fanns inga tider kvar att få den dagen, så jag ombads ringa Sjukvårdsrådgivningen för att få en tid på eftermiddagen/kvällen på Kullbergska i Katrineholm. Det gjorde jag aldrig. Jag orkade inte. Jag skulle säkert ha klarat av själva telefonsamtalet. Men jag skulle inte ha orkat gå upp och duscha, klä på mig, sitta i en taxi 45 minuter för att därefter påbörja själva väntandet på sjukhuset.
I helgen började febern gå ner och i dag har jag bara lite feber. Men då är det också den 18:e feberdagen!
Idag ringde jag VC igen. Även om jag börjar bli bättre tycker jag man borde kolla upp vad jag har. Det kanske bara är en tillfällig förbättring igen. Har jag lunginflammation eller TBC eller vad har jag egentligen? Men se det tyckte man inte var nödvändigt på VC. Bättre att avvakta och se. Sköterskan frågade också vad jag hade för temperatur i morse. Jag svarade: "Nästan normalt. Jag hade 36,6 och min normala morgontemperatur ligger på 35,8 grader." Sköterskan svarade: "Man har feber när man har mer än 38 grader. Så står det i våra riktlinjer!" Jag försökte berätta att jag känner till min normala temperatur. Men det var riktlinjerna som räknades.
Så många gånger som jag har försökt att förklara det. Jag kommer dessutom ihåg att min mamma hade samma låga temperatur och samma problem med att försöka göra sig förstådd. För 5-6 år sedan hörde jag faktiskt talas om en forskning på det här området och tänkte: "Äntligen kanske sjukvårdspersonal också får lära sig det."
Men nu har jag kommit till insikt:
1. Eftersom min morgontemperatur aldrig överskridit 38 grader, så har jag aldrig varit sjuk, jag har bara inbillat mig det.
2. Jag ska specialbeställa en termometer som visar en grad för mycket. Då kanske även jag passar ihop med normen och riktlinjerna.
På onsdag har jag en resa inbokad. En veckas lyxsemester i Turkiet. Men jag vet inte hur lämpligt det är att åka dit. Jag försökte få lite hjälp av sköterskan, men hon tyckte bara att jag själv ska känna efter om jag orkar. Och om jag inte orkar, då är jag så välkommen att ringa dit på onsdag, för att få träffa en läkare som kan skriva ut ett intyg, så jag får respengarna tillbaka.
I fredags ringde jag till VårdCentralen igen. Då hade ingen förbättring alls skett, tvärtom hade febern stigit ytterligare. Men det fanns inga tider kvar att få den dagen, så jag ombads ringa Sjukvårdsrådgivningen för att få en tid på eftermiddagen/kvällen på Kullbergska i Katrineholm. Det gjorde jag aldrig. Jag orkade inte. Jag skulle säkert ha klarat av själva telefonsamtalet. Men jag skulle inte ha orkat gå upp och duscha, klä på mig, sitta i en taxi 45 minuter för att därefter påbörja själva väntandet på sjukhuset.
I helgen började febern gå ner och i dag har jag bara lite feber. Men då är det också den 18:e feberdagen!
Idag ringde jag VC igen. Även om jag börjar bli bättre tycker jag man borde kolla upp vad jag har. Det kanske bara är en tillfällig förbättring igen. Har jag lunginflammation eller TBC eller vad har jag egentligen? Men se det tyckte man inte var nödvändigt på VC. Bättre att avvakta och se. Sköterskan frågade också vad jag hade för temperatur i morse. Jag svarade: "Nästan normalt. Jag hade 36,6 och min normala morgontemperatur ligger på 35,8 grader." Sköterskan svarade: "Man har feber när man har mer än 38 grader. Så står det i våra riktlinjer!" Jag försökte berätta att jag känner till min normala temperatur. Men det var riktlinjerna som räknades.
Så många gånger som jag har försökt att förklara det. Jag kommer dessutom ihåg att min mamma hade samma låga temperatur och samma problem med att försöka göra sig förstådd. För 5-6 år sedan hörde jag faktiskt talas om en forskning på det här området och tänkte: "Äntligen kanske sjukvårdspersonal också får lära sig det."
Men nu har jag kommit till insikt:
1. Eftersom min morgontemperatur aldrig överskridit 38 grader, så har jag aldrig varit sjuk, jag har bara inbillat mig det.
2. Jag ska specialbeställa en termometer som visar en grad för mycket. Då kanske även jag passar ihop med normen och riktlinjerna.
På onsdag har jag en resa inbokad. En veckas lyxsemester i Turkiet. Men jag vet inte hur lämpligt det är att åka dit. Jag försökte få lite hjälp av sköterskan, men hon tyckte bara att jag själv ska känna efter om jag orkar. Och om jag inte orkar, då är jag så välkommen att ringa dit på onsdag, för att få träffa en läkare som kan skriva ut ett intyg, så jag får respengarna tillbaka.