Ankitankar

I helgen var vi bortresta. Jag visste inte vart vi skulle. Lennart, min man, hade bokat något och vi skulle vara borta fredag till söndag. Det var allt jag fick veta innan. Jag gissade och han berättade ingenting. På tre dagar hinner man inte så långt bort, men jag trodde nog att vi skulle på kryssning till Riga eller Tallinn. Det har vi faktiskt pratat om att göra någon gång. När det var några dagar kvar avslöjade Lennart att vi skulle vara kvar i Sverige. Då började jag gissa igen. Nu var jag helt säker på att vi skulle till Göteborg. Erik, sonen, hade sagt något om Göteborg, så jag trodde nog att han hade försagt sig. Jag kollade vädret både här hemma och i Göteborg. Det skulle bli riktigt varmt både här och där. På torsdagskvällen var vi till Barva på dans. Då passade Lovisa, dottern, på att packa åt mig. Det tyckte jag bara var skönt att slippa. På fredagens morgon kollade Lennart också igenom packningen, men jag tittade inte i väskan. Jag såg ändå att mitt nya halsband saknades, och förstod att då var nog också min nya klänning nerpackad. Strax innan vi skulle åka fick jag veta att det skulle bli både stad och land. Nu förstod jag ingenting! Precis innan vi skulle gå ut till bilen frågar Lennart efter min cykeldator.  Vadå? Cykeldatorn? Jag kastade ett getöga ut genom fönstret och såg då att våra cyklar var uppsatta på bilen. Nu blev jag verkligen förvånad. Lennart har inte använt cykeln på flera år. Då fick jag veta att på onsdagskvällen, när Lovisa och jag var på Winnerbäckkonserten, hade Lennart kollat av cyklarna.

När vi åkte i väg, så hade jag ingen aning om vad det skulle bli. Varför hade jag fått både cykeln och finklänningen med mig? Ju mer jag hade fått veta, desto mindre visste jag!

Fortsättning följer!