Ankitankar

Jag har blivit tagen av min bloggvän Nalle. De, som blir tagna, ska skicka den vidare till fyra andra bloggare som inspirerar.

Jag skickar vidare till:

Ella: Hon kan verkligen skriva. Att läsa hennes blogg är som att läsa en roman; man väntar på nästa kapitel. Just nu har hon lagt ut början på en novell.

Kersti: På hennes blogg är det lugnt och trivsamt. Där finns fina bilder och något klokt att fundera vidare på.

Nicoline: Hon kan också skriva på ett mycket spännande sätt. På hennes blogg andas mystik, tycker jag.

Clara: Jag har nyligen upptäckt Claras linneskåp. Hon tar fantastiskt fina bilder

Jag har tidigare berättat att jag länge varit på jakt efter matsalsmöbler. Inte så att mina gamla rymde, så jag fick ut och jaga dem, utan jag har helt enkelt aldrig haft några som passar ihop med övriga möbler i "Salen". Jag har letat på Blocket, läst tidningsannonser, gått på auktion och i antikaffärer. Men jag har alltså inte hittat något passande. Det måste kännas rätt, inte bara ganska så bra.

En lördag i maj kom jag sent på att jag inte tagit in tidningen. När jag så hämtat den och började läsa, fick jag syn på en annons med matbord och stolar. Tänkte att jag skulle ringa, men klockan var redan mellan tolv och ett, så jag trodde att det var för sent. Det gäller ju att snabbt vara på hugget om man ska lyckas. Men jag ringde ändå. Måste ju våga chansa lite också.

Möblerna fanns kvar och en annan presumtiv kund var intresserad. Nu var det så tokigt att säljaren skulle åka bort, så jag kunde inte komma direkt och titta på möblerna. Men vi kunde hålla lite telefonkontakt under tiden. Jag fick senare på dagen veta att den förste intressenten bjöd på möblerna direkt utan att se dem. Jag chansade också och bjöd över. De såg ju OK ut på den lilla bilden i annonsen.

Nästa dag fick jag veta att möblerna skulle bli mina. Vi åkte iväg till grannstaden, hyrde kärra och letade oss fram i villakvarteren. Där i en garageöppning såg jag nu möblerna för första gången. Jag blev positivt överraskad. De var mycket finare än vad jag kunnat se på bilden. Dessutom hade jag inte tänkt på att det var ett bord med utdragsskivor och inte iläggsskivor. Det var det jag helst ville ha; mycket bättre att ha skivorna på plats och bara dra ut dem vid behov. Om det är iläggsskivor, så måste ju de förvaras någonstans också.

Säljaren berättade att han undrade varför ingen ringde på hela förmiddagen. Så vid middagsdraget kom han på att han i annonsen uppgett mobilnumret, men han hade inte slagit på mobilen. Tack vare detta lilla "missöde" blev jag äntligen ägare till dessa möbler.



Jättefult tyg som jag ska byta ut.



En av stolarna har förmodligen originalklädseln på.



Fint arbetade detaljer på stolarna som faktiskt är åtta till antalet.

Blåeld har flera personer gissat på. Men det är faktiskt fel. Rätt svar är Isop.

Grattis till Ronja, som har svarat rätt.

I går hade jag en bild av den vilda nattviolen. I trädgården har jag en växt, som kallas trädgårdsnattviol. Latinska namnet är Hésperis mátronalis. Den blommar vid midsommartid och frösår sig själv.




 
Närbild

Här kan du läsa mer om trädgårdsnattviolen.

Fortsätter här att berätta lite mera om vår Skottlandsresa.

Nästa dags förmiddag undersökte vi Balloch vid National Park Gateway Centre. Lyckades även bli förtjust i ett par vandrarkängor, som jag såg i ett skyltfönster. In och provade och köpte dem. Inte nog med att de var mycket sköna och behagliga; de var dessutom snygga och även billiga. Jag behöll dem på och gick i dem hela dagen.

Vi 13-tiden tog vi en buss som gick till Inverary. En riktigt fint tur, blev det. Uppför berg och ned i dalgångar. Det började likna de svenska fjällen men samtidigt var vegetationen ungefär som i södra Sverige, d v s lövskog bestående av bl a bok och ek. Och så mängder av rhododendron i fritt tillstånd. Det hade vi sett tidigare också.
Besöket på Inverary Castle har jag tidigare berättat om. Jag kan väl tillägga att vi drack te och åt hembakade scones där också. Hela den lilla byn var mycket charmig. Vi åkte "hem" först mot kvällningen, efter att ha ätit en god middag där i byn.

      Vi bodde här, på The Tullie Inn.  www.maclay.com


Dagen därpå lämnade vi Balloch och tog tåget till Glasgow och vidare till Edinburgh. Vädret var lite bättre där. Något mindre regn och ca en grad varmare. Från stationen och till hotellet tyckte vi att vi fick gå åt ett håll och sedan tillbaka. När vi lämnat väskorna på hotellet och skulle ner till centrum igen, så tog vi en genväg. Vägens längd var i alla fall kortare men det var desto högre att gå. Vi gick över Calton Hill, där det finns ett nationalmonument som hyllar de skottar som dog i kriget mot Napoleon.
 
Bilden kommer härifrån.

Det är en kopia av Parthenon i Aten, men det blev inte färdigbyggt p  g a penningbrist. Där finns också ett Nelsonmonument. En storslagen utsikt från kullen ner över staden.

Vi tog sikte mot nästa höga kulle, där Edinburgh Castle ligger. 


Bilden har jag hämtat här.

På håll ser det ut som om man måste vara bergsbestigare för att komma dit, men det var betydligt enklare att nå målet. Vi gick faktiskt aldrig in på riktiga slottsområdet, för den där känslan vi hade på lite avstånd försvann när vi kom nära. Massor av folk som stod och köade för att komma in samt uppmonterade läktare för Military Tattoo. Där försvann på något vis den historiska, genuina känslan, vi tidigare haft.

I stället fortsatte vi utefter The Royal Mile i Old Town, motsvarigheten till Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm. Nu var vi i de riktiga turistkvarteren. Varannan butik sålde whisky och varannan sålde kiltar med tillbehör. En av "kiltbutikerna" hade en stor utställning som visade textilindustrins historia. Vi stod länge och såg på hur tygerna vävdes fram. Vi diskuterade ordet "skytteltrafik", när vi såg skyttelns enormt snabba framfart i varpen.

Vår stadsvandring fortsatte och vi kom så fram till Holyrood. The Palace of Holyroodhouse är drottningens officiella bostad i Skottland. Eftersom vi såg en mängd poliser där och avstängda vägar, förstod vi att hon var där för tillfället. Vi drog oss hem mot hotellet och sedan ut igen för att äta middag. Efter en lång promenad hamnade vi på den helmysiga puben Dirty Dick´s, där vi försåg oss med öl och god mat. Vi lyckades faktiskt promenera hela vägen hem till hotellet också. Det blev många kilometer att gå. Att gå i stan på hårt underlag är betydligt jobbigare än att att vandra i naturen, tycker jag och mina fötter. Dessutom hade jag inte vandrarkängorna på.

Nästa dag utforskade vi Edinburgh ytterligare och därefter åkte vi hem, på riktigt alltså.

Jag ska inte plåga er mer med Skottlandsskildringar, men jag kan verkligen rekommendera Skottland som resmål. Vi har ju ändå bara sett en liten del av landet.

Jo, en sak till måste jag berätta. Vårt favoritcafé har blivit Starbucks. Där har vi fikat flera gånger och lyssnat på senaste skivan av Paul McCartney.

Vi påbörjade vår resa på Skavsta flygplats. Det är praktiskt att ha en liten flygplats, som det dessutom tar ca 50 minuter att åka till. Med Ryanair kan man alltid hitta riktigt billiga flygresor. Vi  landade i Prestwick och åkte buss till Glasgow. Där hade vi bokat in två hotellnätter. Det var det enda som vi hade bestämt, flygresan dit och åter samt de två första hotellnätterna. Eftersom det var sent när vi kom fram, var det bra att direkt ta sig till hotellet.

Dagen därpå tillbringade vi i Glasgow. Det var nog den dagen det regnade mest, så det passade att gå runt och strosa på stan. Vi var lite förvånade över att det var en sådan blandning av gamla och nya byggnader. Mitt emellan två gamla fina hus finns det här moderna bankhuset.



Synd, när grannhuset ser ut så här:



Alldeles i närheten av de här husen ligger en Celticbutik. Min omtalade regnjacka, köpte jag där. Häftigt att se sig om i butiken och se det mesta i grönt.





På ett annat ställe hittade vi som en hel galleria, med bara juvelbutiker. Allt i skyltfönstren blänkte och gnistrade. Som tur är, så är jag inte svag för sådant, utan jag kunde ta mig en titt och nöja mig med det.





På kvällen när vi var ute och åt, fick vi gratis underhållning. Vi hamnade i närheten av två stora möhippegäng och fick ta del av deras upptåg. Så´nt är kul, när man bara ramlar in i något.

Nästa dag, efter den skotska frukosten (jag åt god havregrynsgröt), lämnade vi hotellet och tog tåget till Balloch.
Resan tog bara 45 minuter, men på den korta tiden så hade vi förflyttat oss till vacker, kuperad terräng. Balloch ligger i södra änden av Loch Lomond. Balloch är en liten fin turistort. Mycket praktiskt. När vi klev av tåget, gick vi över gatan till turistbyrån. Därifrån gick vi över en gata till ett värdshus, där vi direkt fick rum. Det är ju inte kul om man måste gå långt med sin packning.

På eftermiddagen utforskade vi Balloch och vandrade i en mycket vacker nationalpark. Vi gick också upp till Balloch Castle, som ligger så fint på en höjd omgiven av en slottspark.





Härifrån kommer bilderna på Balloch Castle. (När de korten togs var det alltså fint väder.)

När vi kom tillbaka till byn, gick vi in på en pub och åt jättegod soppa med sandwich. Jag förstår att det finns så många pubar i Skottland. Så varmt och så mysigt där inne, när det regnar utanför.

Kvällen tillbringade vi på det mysiga värdshuset. Efter middagen var det karaoke i baren. Jättetrevligt!

Sen frukost blev det idag. Jag har nämligen gjort det som jag tycker så mycket om, men som jag bara kan göra när jag är ledig. Jag har varit ute och promenerat direkt på morgonen och ätit frukost när jag sedan kom in igen. För mig känns det så bra. I vanliga fall äter jag frukost direkt på morgonen. Men en sådan här morgon känns det mera som om jag gjort mig förtjänt av en god frukost.

Min frukost består av ett glas juice, fil med müsli, kaffe och ostsmörgås.

I Skottland består frukosten av äggröra, kokt ägg, stekt ägg, bacon, korv, svamp, tomat, vita bönor, blodpudding/blodkorv, havregrynsgröt, rostat bröd, marmelad, kaffe eller te.



Bilden har jag hämtat här.

Vad äter du till frukost?
Blir du sugen på skotsk frukost?

Bilden i föregående inlägg visar Inverary Castle. Det ser ut som ett riktigt sagoslott.


Slottet är delvis öppet för visningar. I den andra delen bor familjen Campbell. Det mest imponerande rummet är hallen med vapensamlingarna. På långt håll ser man bara mönster, men när man kommer närmare upptäcker man att mönstren består av en mängd olika vapen.