Klantigt
I dag har vi haft avslutning med våra elever.
Kaffe och tårta, betygsutdelning, fotograferande, puss och kram.
I morgon kväll ska jag och min man åka till Skottland. Eller också åker han och jag får stå kvar vid Skavsta flygplats och vinka. Vi får se vilket alternativ det blir. I söndags kväll kom jag nämligen på att jag skulle ta fram mitt pass. När jag efter en stunds letande hittade det, gjorde jag en märklig upptäckt. Passet går ut i år, i juli månad, den fjärde för att vara exakt. Det är den dagen vi ska komma hem och det ska ju vara giltigt några månader efter resan också. Så i måndags fick jag åka till Nyköping och ordna med ett nytt pass. Men jag fick inga garantier på att det blir klart till i morgon. Först i morgon förmiddag får jag veta om det blivit klart. Att det blev hemskt, det har jag redan sett. Jag ser mörk och sammanbiten ut, för jag fick nämligen inte visa tänderna. Men det var precis det jag hade lust med, att visa tänderna alltså, för jag blev så arg och irriterad på mig själv för att jag inte kontrollerat tidigare.
Lovisas kommentar till mig vid upptäckten: Men mamma, du brukar alltid säga att man ska vara ute i god tid.
Kaffe och tårta, betygsutdelning, fotograferande, puss och kram.
I morgon kväll ska jag och min man åka till Skottland. Eller också åker han och jag får stå kvar vid Skavsta flygplats och vinka. Vi får se vilket alternativ det blir. I söndags kväll kom jag nämligen på att jag skulle ta fram mitt pass. När jag efter en stunds letande hittade det, gjorde jag en märklig upptäckt. Passet går ut i år, i juli månad, den fjärde för att vara exakt. Det är den dagen vi ska komma hem och det ska ju vara giltigt några månader efter resan också. Så i måndags fick jag åka till Nyköping och ordna med ett nytt pass. Men jag fick inga garantier på att det blir klart till i morgon. Först i morgon förmiddag får jag veta om det blivit klart. Att det blev hemskt, det har jag redan sett. Jag ser mörk och sammanbiten ut, för jag fick nämligen inte visa tänderna. Men det var precis det jag hade lust med, att visa tänderna alltså, för jag blev så arg och irriterad på mig själv för att jag inte kontrollerat tidigare.
Lovisas kommentar till mig vid upptäckten: Men mamma, du brukar alltid säga att man ska vara ute i god tid.
Torpväxter
Jag tycker så mycket om de gamla torpväxterna. Här är ett exempel på den underbara brandgula liljan.
Vila och återhämtning
Det blev något fel på min dator för ett tag sedan. En minuts strömavbrott gjorde att den inte fungerade. När jag försökte starta den så gick fläkten i gång, som den brukar, men den fortsatte att gå och inget annat hände. Jag stängde av, drog ur sladdarna och lät datorn vila en kort stund. Sedan försökte jag på nytt och den metoden brukar fungera. Men inte den här gången. Jag pratade med min privata datakonsult. Han förstod inte vad som kunde vara problemet. Vi tog med datorn och skulle lämna in den på den lilla datafirman i Malmköping. Men där var det öde och lokalen ledig för uthyrning.
I det här läget visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag känner inte till någon annan dataexpert. När vi kom hem med datorn, så blev den ståendes i hallen. "Så länge." Jag visste ju inte vad jag skulle göra. Häromkvällen kände jag att jag bara "måste" använda datorn. Jag planerade en skolaktivitet och för att kunna göra det behövde jag ett lösenord, som bara finns inlagt på min egen dator. Jag provstartade och hörde direkt på ljudet att den nu var OK. Vi tog upp den till arbetsrummet och kopplade in den. Allt fungerade! Inget hade försvunnit!
Den var väl helt enkelt slutkörd. Efter 10 dagars vila så hade den återhämtat sig och kunde börja jobba igen.
Datorer är väl inte mer än människor de heller!
I det här läget visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag känner inte till någon annan dataexpert. När vi kom hem med datorn, så blev den ståendes i hallen. "Så länge." Jag visste ju inte vad jag skulle göra. Häromkvällen kände jag att jag bara "måste" använda datorn. Jag planerade en skolaktivitet och för att kunna göra det behövde jag ett lösenord, som bara finns inlagt på min egen dator. Jag provstartade och hörde direkt på ljudet att den nu var OK. Vi tog upp den till arbetsrummet och kopplade in den. Allt fungerade! Inget hade försvunnit!
Den var väl helt enkelt slutkörd. Efter 10 dagars vila så hade den återhämtat sig och kunde börja jobba igen.
Datorer är väl inte mer än människor de heller!
Dataproblem
Min dator fungerar inte. Jag återkommer när jag fått ordning på den. Snart hoppas jag.
Maktkamp i trädgården
Jag har envisa växter i min trädgård. Då menar jag inte ogräs utan andra växter, som bara har bestämt sig för var de ska växa och inte växa.
Ett exempel: På gårdsplan finns en lönn, som ett vårdträd. Runt trädet finns en liten rund rabatt. Där har jag fyllt på med fin jord och planterat diverse oilka växter, de sex år vi har bott här. Men inga blommor vill växa där. Bara smultron vill vara där och så Pumba. Jag har gett mig och gläds åt smultronen, som just nu börjar mogna. (Pumba är snart 9 år och fortfarande väldigt omogen.)
Borstnejlikor har jag sått på ett ställe och de har kommit i gång fint. Men på ett helt annat ställe, där jag inte har sått eller planterat, har det också kommit fullt av borstnejlikor. Inte mig emot. De är så underbart vackra.
Jag hade tänkt skaffa mig en smörboll. Men förra året kom det bara upp en, fastän jag inte sett skymten av den tidigare. Även i år har den blommat.
Här mot husväggen har jag också fått något i år, men är osäker på vad det är. Kan det vara vit digitalis måntro?
Ett exempel: På gårdsplan finns en lönn, som ett vårdträd. Runt trädet finns en liten rund rabatt. Där har jag fyllt på med fin jord och planterat diverse oilka växter, de sex år vi har bott här. Men inga blommor vill växa där. Bara smultron vill vara där och så Pumba. Jag har gett mig och gläds åt smultronen, som just nu börjar mogna. (Pumba är snart 9 år och fortfarande väldigt omogen.)
Borstnejlikor har jag sått på ett ställe och de har kommit i gång fint. Men på ett helt annat ställe, där jag inte har sått eller planterat, har det också kommit fullt av borstnejlikor. Inte mig emot. De är så underbart vackra.
Jag hade tänkt skaffa mig en smörboll. Men förra året kom det bara upp en, fastän jag inte sett skymten av den tidigare. Även i år har den blommat.
Här mot husväggen har jag också fått något i år, men är osäker på vad det är. Kan det vara vit digitalis måntro?
En gammal schlager
Ni kan vara lugna. Jag var ingen uteliggare när jag var i Stockholm. Ingen hotelliggare heller för den delen. Jag låg i en säng i ett rum, som vi hyrde i Gamla Stan. Det är tungt att släpa med sig sängkläder, så jag fick låna Lovisas reselakan i siden. Örngott och överlakan i ett och man viker ihop det till ett litet paket. Väger nästan inget och tar ingen plats. Eftersom det köptes i Kina, så kostar det nästan inget heller. Men känslan av siden är mycket skön. När jag lagt mig, kom jag att tänka på en gammal schlager. Gissa vilken!
Uteliggare
Jag har blivit en uteliggare. I natt i alla fall. Jag har så svårt att sova när det är varmt och vi får riktigt varmt i huset när det är varmt ute. Så jag gick och la mig ute i hammocken sent i går kväll. Där har jag sovit så skönt hela natten. Trodde nog att jag skulle få sällskap av katten, men jag har inte märkt av honom. Den enda jag har hört, är en kråka, som jag hotade till livet redan förra sommaren.
Jag och en kompis åker till Stockholm över helgen. Då ska jag skärpa till mig och inte gå och lägga mig på någon parkbänk. Vi kanske ses på sta´n!
Jag och en kompis åker till Stockholm över helgen. Då ska jag skärpa till mig och inte gå och lägga mig på någon parkbänk. Vi kanske ses på sta´n!
Blandade känslor
Underbart sommarväder. I går kväll var vi på 50-årsfest.
På väg till festen.
I dag har vi tillbringat dagen på Gelleråsen, Karlskoga och tittat på bl a STCC.
Men mina tankar har hela tiden befunnit sig hos de anhöriga till den 23-årige man, som i torsdags dog i en trafikolycka i Köping.
Något i luften
Jag har hos Kersti läst att det strular med tekniken, hemma hos henne. Hon tror det är något i luften. Jag tror att det är fullmånen, för här är det också strul, inte bara med det tekniska.
I går upptäckte sonen att jag hade så dåligt med luft i ett däck på min Toyota. Vi skulle kolla det direkt vi kom hem, men då hade ingen lust och det förde med sig att vi glömde det hela. På kvällen skulle jag bort och tog min bil som vanligt. Det kändes lite konstigt på vägen, men eftersom vägen har djupa gropar och det har kommit mycket regn, så tyckte jag inte det var konstigt. Men en stund senare kom jag på det där med däcket. Jag stannade och tittade. Det var oroväckande lite luft kvar, så jag vände om och körde försiktigt hem. Min gamla SAAB har jag kvar, så jag tog den i stället. Den startade snällt och jag for i väg. Kom precis på att det var sista dagen att få köra den, eftersom jag inte har besiktat den. När jag senare på kvällen skulle hem, så ville den inte starta. Det fanns inte ett liv i den. Men på tredje försöket gick den igång och gick fint hela vägen hem. Nu fungerade också radion, vilket den inte gjort på ditvägen.
Idag på eftermiddagen tog jag den bilen in till Malmköping, för att hämta Erik vid busstationen. Inga problem alls när jag startade den eller under körning. Jag kom några minuter före Eriks buss, så jag stängde av. När vi sedan skulle hem, så ville den inte starta. Jag försökte både en och nio gånger, men inte en livsgnista i den. Det är ju en mil från Malmköping och hem till Dunker, så det är inte så kul att gå, även om jag gjort det förr. Nu började jag ringa runt till vänner, grannar och bekanta för att höra om de kunde hjälpa mig. Jag fick bara tag i några stycken och de befann sig på fel ställe för att kunna vara mig till hjälp. Vi gick runt till banken och Tempo för att se om vi såg några som skulle den här vägen. Bara främlingar på samhället i dag! Vi gick tillbaka till bilen och gjorde nya startförsök. Icke, sa Nicke! Då började vi promenera till Statoilmacken. Det är en bra träffpunkt för bl a Dunkersbor. Jag träffade en kollega där, som inte alls var på väg åt mitt håll, men han tyckte ändå jag skulle ringa senare om det inte alls löste sig. Vi satt utanför macken i bara några minuter. Då såg vi en välkänd bil svänga in mot macken. Det var våra grannar och goda vänner, som har hjälpt oss tidigare i en del nödsituationer. Vi fick skjuts ända hem till dörren!
Väl hemma fick vi nya problem, ännu större. Vi hade ingen Internetuppkoppling! Men det lyckades Erik fixa till. Annars hade ni inte fått något att läsa från mig idag.
I går upptäckte sonen att jag hade så dåligt med luft i ett däck på min Toyota. Vi skulle kolla det direkt vi kom hem, men då hade ingen lust och det förde med sig att vi glömde det hela. På kvällen skulle jag bort och tog min bil som vanligt. Det kändes lite konstigt på vägen, men eftersom vägen har djupa gropar och det har kommit mycket regn, så tyckte jag inte det var konstigt. Men en stund senare kom jag på det där med däcket. Jag stannade och tittade. Det var oroväckande lite luft kvar, så jag vände om och körde försiktigt hem. Min gamla SAAB har jag kvar, så jag tog den i stället. Den startade snällt och jag for i väg. Kom precis på att det var sista dagen att få köra den, eftersom jag inte har besiktat den. När jag senare på kvällen skulle hem, så ville den inte starta. Det fanns inte ett liv i den. Men på tredje försöket gick den igång och gick fint hela vägen hem. Nu fungerade också radion, vilket den inte gjort på ditvägen.
Idag på eftermiddagen tog jag den bilen in till Malmköping, för att hämta Erik vid busstationen. Inga problem alls när jag startade den eller under körning. Jag kom några minuter före Eriks buss, så jag stängde av. När vi sedan skulle hem, så ville den inte starta. Jag försökte både en och nio gånger, men inte en livsgnista i den. Det är ju en mil från Malmköping och hem till Dunker, så det är inte så kul att gå, även om jag gjort det förr. Nu började jag ringa runt till vänner, grannar och bekanta för att höra om de kunde hjälpa mig. Jag fick bara tag i några stycken och de befann sig på fel ställe för att kunna vara mig till hjälp. Vi gick runt till banken och Tempo för att se om vi såg några som skulle den här vägen. Bara främlingar på samhället i dag! Vi gick tillbaka till bilen och gjorde nya startförsök. Icke, sa Nicke! Då började vi promenera till Statoilmacken. Det är en bra träffpunkt för bl a Dunkersbor. Jag träffade en kollega där, som inte alls var på väg åt mitt håll, men han tyckte ändå jag skulle ringa senare om det inte alls löste sig. Vi satt utanför macken i bara några minuter. Då såg vi en välkänd bil svänga in mot macken. Det var våra grannar och goda vänner, som har hjälpt oss tidigare i en del nödsituationer. Vi fick skjuts ända hem till dörren!
Väl hemma fick vi nya problem, ännu större. Vi hade ingen Internetuppkoppling! Men det lyckades Erik fixa till. Annars hade ni inte fått något att läsa från mig idag.