Ankitankar

ska inte jag göra. Men det är precis vad den sjuttonårige sonen, och hans kompisar, ska göra. Framemot eftermiddagen så ramlar de in med datorer, sladdar, chips och dricka. Så möbleras det om och de kopplar ihop datorerna. Om de har tur, så har de fått med sig alla sladdar. Sist fick mannen, som hade gått och lagt sig, gå upp och skjutsa till en annan gård, för att sonen skulle kunna låna en sladd.

Så kommer de att spela och hålla på till långt frampå natten. Ibland har de lagt sig fem eller halv sex på morgonen. Se´n vill de ju sova några timmar, men då ska vi vuxna upp. Ibland glömmer jag bort att vi har nattgäster. Jag går ut från vårt sovrumm och håller på att snubbla på några sjuttonåringar, vars fötter inte ryms i bäddsoffan i rummet utanför.

Tänk så de håller på de där ungdomarna. Inte vill de vara ute, sitter inne och äter onyttigt och "umgås" vid datorerna. Det är väl omöjligt att vara social genom en dator? Annat är de med oss vuxna. Vi skulle väl aldrig tillbringa så mycket tid vid datorn och absolut inte tro att man kan "umgås" via den. Eller vad säger ni, mina kära bloggarvänner?

När jag visade bilder från gårdagens promenad, var det flera  läsare som tyckte sig se trollen skymta fram. Mycket riktigt, jag var i sago- och trollskogen och här ska jag nu visa er trollens boning.

I dag har jag börjat med fönsterputsning. Ja, just det, börjat. För det är många fönster med många rutor med många sidor. Så därför tar det lite tid. Det är inte gjort i en handvändning och inte går det att använda någon skrapa heller. Fönstren har gammalt kitt, dålig färg och repor i glaset. Så även när de är nyputsade blir inte resultatet särskilt strålande. 

Varje fönster har 6 rutor och man kan säga att varje ruta har 4 sidor, eftersom det är dubbla fönster. Det blir alltså 24 sidor till varje fönster. Hur många fönster finns det då? Två i köket, två i salen … På hela nedervåningen 8 fönster. Vi går en trappa upp och tittar. Två i hallen, ett i badrummet … Totalt 17 fönster i hela huset. 24 sidor till varje fönster… Nu måste jag tänka och räkna länge. Du kan väl ta en kaffepaus så länge. 

Nu har jag räknat färdigt. Har du fikat klart? Det blir 408 sidor! Ja, du läste rätt, fyrahundraåtta sidor! Inte undra på att det tar tid. Det kanske är tokigt att göra glasveranda, som är husrenoveringens nuvarande projekt. På den blir det totalt 120 sidor till. Men det blir ju så fint! Min man har jobbat så mycket med den. Just i dag har han börjat sätta in glas i de nytillverkade och färdigmålade fönstren. Men å andra sidan behöver jag inte putsa dem nu, när de är alldeles nya. Det kan jag göra till våren och då går ju allt så mycket lättare.



Den gamla verandan och balkongen revs bort förra sommaren.



Den nya verandans östra gavel.

... trodde jag att jag skulle bli efter djurkommunikationskursen i fredags. Men icke. Så lätt var det inte. Kursen, en nybörjarkurs, var på fyra timmar på fredagens kväll. Fortsättningskurs var det på lördagen, men den hade jag inte anmält mig till. Kursen var intensiv. Direkt skulle vi göra en kort meditation och därefter skulle vi träna auraseende på oss mänskliga kursdeltagare. Sedan kom en hund med sin matte. Kursledaren har inte träffat hunden tidigare och försöker känna, vara hunden. Han berättar hela tiden vad han känner. Därefter kollar han av med matte och visst, allt som framkommit stämmer överens med det matte känner till. Hunden fick gå hem och vi fortsatte att träna på auraseendet. Jag hade väldigt svårt att kunna se någon aura eller färger. Jag tror faktiskt att man måste träna på det mycket. Snabbt in på en ny övning. Vi skulle arbeta ihop två och två, personer som inte tidigare känner varandra. Efter en kort meditation ska man tänka sig den andre personens själ som en blomma. I visualiseringen ska man ställa frågor och se hur blomman reagerar. Den övningen gick bra. Alla kunde visualisera fram blomman och själens ägare kunde känna igen sig i det som kompisen fått fram. Kaffepaus. Övningen därpå bestod i att man fick se en bild av ett djur, inte sitt eget men från någon annan kursdeltagare. När man har tittat på den bilden ska man försöka se djurets aura, tränga in i djurets själ och låtsas vara det djuret. Det var också svårt. Jag blev så okoncentrerad för jag tittade på killen som hade fått Simbas kort. Han såg så olycklig ut. Och nog lyckades han tänka sig att han var en katt, för han satt där och krafsade mot soffan. Jag fick inte fram speciellt mycket om hans hund och det han fick fram om Simba, tyckte jag inte stämde så bra. Eftersom jag inte skulle vara med på lördagen, så fick jag tillfälle att ventilera problemet Simba. Jag fick några alternativa råd:
* Avliva honom.
* Håll honom instängd i ca ett halvår.
* Du har kanske andar i ditt hus - se till att driva ut dem.

Så problemet kvarstår. Jag blir jättestressad av detta. Simba känner väl det, för nu har han rymt varje natt. I går kväll stängde vi kattluckan, så det skulle bara gå att ta sig in. Han testade när vi såg på och det gick inte att komma ut. Någon gång under natten, förmodligen i vargtimmen, så lyckades han ta sig ut i alla fall.

HJÄLP!

I kväll har jag varit och shoppat. Jag hade riktig tur och fick tag i en massa kläder, som passade mig. Det är så många gånger som jag inte hittar något alls. Jag har länge, minst ett år, letat efter kjol och kavaj som hör ihop.  Ibland har jag hittat en passande kjol men då har inte kavajen funnits i rätt storlek. Så nu i kväll när det stämde för mig, köpte jag på mig rejält. Dottern var med som smakråd. När jag stod i provhytten, gick hon runt och plockade i hop ännu mer plagg och lämnade in i hytten. Jag har också köpt fyra par örhängen för 100 kronor. Ett armbandsur blev det också. Mitt gamla är riktigt gammalt. Urgammalt, haha!
När vi kom hem så packade jag upp allt på sängen. Här får ni se!



Nu måste jag nog slänga lite gammalt om allt det här ska få plats i min garderob!



Så här glad blev jag!

Nu är det gjort! Jag har anmält mig till en kurs. En kurs i djurkommunikation. Ni vet att förra veckan skrev jag om Simba, som bara rymmer hemifrån. Några andra bloggare tipsade mig, att jag skulle låta Simba träffa någon djurkommunikatör. Då kom jag på att jag hade tagit en lapp från en anslagstavla. Ja, ni vet, ett anslag och sedan smålappar att riva av, till den som är intresserad. Jag letade i min handväska och fick fram den lilla lappen. När jag tog lappen hade jag inte läst så noga, såg bara vad det handlade om. Nu läste jag noggrant. Aha! Kurs på fredag 13 oktober. Och den går i Eskilstuna. Nära till både tid och plats. Jag funderade lite och var in på en hemsida och läste om Pehr Trollsveden, som är kursledare. Idag när jag kom hem så anmälde jag mig alltså. En riktig flumkurs, säger säkert min dotter nu! Men jag tycker ju det är intressant med flum!

En gång för länge sedan, det var på 70-talet, så gick jag på Lärarhögskolan i Karlstad. Ibland var vi ute på kortare praktikperioder, bara en vecka åt gången. Den här gången minns jag inte riktigt var, förmodligen Deje eller Forshaga. Klassen hade fått som uppgift att skriva en höstdikt. En nioårig flicka satt och funderade. Till slut frågade hon mig:
- Fröken! Hur staver en te raschler å praschler egentligen?

På förmiddagen satt jag en stund vid datorn. Jag var sysselsatt med att skriva en kommentar i en blogg. Precis när jag skriver ordet hELvete, så blir skärmen svart. Jag upprepar det nyss nämnda ordet. Oj, kan det vara så att man inte får skriva svordomar i bloggsammanhang. Jag minns inte att jag sett någon sådan regel. Nej, det är väl bara datorn som har kraschat. Jag har ju haft den sedan april i år. Men sedan upptäcker jag att även skrivbordslampan har lagt av och radion har tystnat. Aha! Strömavbrott! Jag väntar en liten stund och tror att strömmen snart är tillbaka. Efter en stund tar jag och ringer till min granne. Jag ringer hennes hemtelefonnummer och hon svarar nästan direkt. Efter hej-hur-mår-du-dialogen frågar jag om hon har någon ström.  Hon svarar: " Ja, jag har ström. Jag står och lagar mat. Men jag är ju på Gotland." Skönt ,tänkte jag, då är det i alla fall inte något sabotage mot hela Sverige.



Sedan försökte jag mig på en mängd olika sysslor. Jag var på väg att hämta dammsugaren, men kom på att det nog inte var någon bra idé. Då tog jag i stället och började fylla en tvättmaskin. När jag insåg att det inte gick att tvätta heller, så gick jag för att göra i ordning lite kaffe. Inte ens det kunde jag göra. Jag började måla några skåpluckor i stället. De hade stått ett tag, så jag behövde torka av dem med en trasa först. Jag klarade att skölja ur trasan några gånger, sedan fick jag inte fram något mer vatten, eftersom det ska pumpas upp från källaren. Lunchdags! Vad ska jag hitta på? En tallrik fil fick det bli.

Efter "lunchen" så gick jag ut i skogen och plockade svamp. Det var så vackert väder och mycket skönt i skogen. Jag hade kameran med mig och såg ett mycket vackert motiv. Det blev ingen bild att visa upp här, för batterierna var slut, nu igen. Jag tänkte gå hem och ladda dem för att sedan gå ut igen och fotografera. Visst, attan. Det behövs el för att batteriladdaren ska fungera också.

Efter två timmars behaglig utomhusvistelse, börjar jag gå hemåt igen. Jag möter en annan granne, som talar om att strömmen får vi inte tillbaka förrän mot kvällen. Väl hemkommen vill jag ha kaffe. Vi har ju en vedspis, så det går ju att ordna, men det tar tid att få igång värmen. Jag går ut och hämtar ved och tänder i spisen. Men det vill inte ta sig ordentligt. Det gör det samma! Jag har ju ändå inget vatten!

Varför glömmer jag hela tiden bort att allting går med elektricitet? (Kommer osökt att tänka på Elektricitetsvisan med Tage Danielsson.) Kan det vara så att min hjärna också är eldriven?

Ja, så måste det bli. I ett tidigare inlägg berättade jag om våra katter Pumba och Simba. Den sistnämnde har en benägenhet att rymma. Han återvänder till huset några kilometer bort, huset där vi tidigare bodde. Han har gjort så i fem år och vi tror alltid att han ska ge sig med detta. Men icke, sa Nicke! Han fortsätter med den fula ovanan. Han tar sig dessutom in i det gamla huset. Ägarna, som har varit otroligt tålmodiga, har till slut tröttnat. Det har  vi också. Jag åker dit, ibland flera gånger i veckan, för att ta hem den lille rackaren igen. Nu vet vi inte längre vad vi ska ta oss till. Kanske han ska få ett nytt hem, som ligger en bit bort?

Alltså: Vem vill ta hand om Simba? Han är en så otroligt gullig och gosig sötnos. Han är 8 år gammal. Han är en kastrerad hankatt. Han är egentligen utekatt, men trivs alldeles förträffligt inomhus också.

Hjälp oss att ge Simba ett nytt hem!

I natt har det varit våldsam osämja. Osämja mellan september och oktober. Eller vad var det annars som utlöste åskvädret i natt? Åska och kraftigt regn. Men nu är vädret ungefär som igår, grått och disigt men med en temperatur på ca 15 grader.

I bondepraktikan läser jag följande: "Kommer tordön i denna månaden, det tecknar hårt år och stor storm."
Men det räknas nog inte, när det var precis i övergången till oktober månad.

Hur är vädret hemma hos dig?

Uppdaterat  kl 11.40: Nu har solen tittat fram!!!