Ursäkta, jag har nog gått fel!
Sensommarångest
Varje sommar den här tiden, eller oftast redan i mitten av augusti, så brukar jag drabbas av sensommarångest. Va, är det redan slut på sommaren? Den har ju nyss börjat! Varför går det så fort? Och varför hinner jag aldrig med det jag tänkt? Ja,visst. En del saker kan jag väl göra nästa sommar. Men hur ser det ut då? Alla har hunnit bli ett år äldre. Är det någon som blivit sjuk? Är det någon som har lämnat oss?
Nu tänker jag på allt det där jag skulle ha gjort och som jag inte hann med.
Jag hann inte måla fönstren.
Jag hann inte åka till mina släktingar och mina vänner i Värmland.
Jag hann inte ha någon sommarfest här hemma.
Jag hann inte städa i förråden.
Jag hann inte göra iordning något grönsaksland.
Jag hann inte hålla efter ogräset.
Jag hann inte storstäda.
Jag hann inte komma igenom "bergen" i tvättstugan.
Jag hann inte vaxa bilen.
Jag och hela familjen hann inte göra någon semesterresa tillsammans.
Men ...
Jag hann åka till Stockholm och hälsa på kompisar.
Jag hann göra, den årliga, "kulturresan" med Marianne. Årets rutt var Vättern runt.
Jag hann måla om ett möblemang, av alla mina gamla trädgårdsmöbler.
Jag hann sitta ute och fika.
Jag hann åka på konsert (Lars Winnerbäcks) tillsammans med min dotter Lovisa.
Jag hann åka på en minisemester tillsammans med min man.
Jag hann se trädgårdens blommor och känna doften av kryddväxterna.
Jag hann promenera och cykla.
Jag hann läsa några böcker.
Jag hann starta min blogg.
Min närmaste granne
På förmiddagen var jag ute och gick i skogen. När jag närmade mig hemmet igen, träffade jag på min närmaste granne. Jag stannade och pratade med henne och fick också ta kort av henne. Jag ska berätta lite kort om min granne, sen får ni se bilden jag tog av henne.
Hon är lugn.
Hon lyssnar på mig när jag pratar, men för inget vidare.
Hon är tystlåten.
Hon är matglad.
Hon är nyfiken av sig.
Hon tycker om sällskap.
Hon bekymrar sig inte över morgondagen.
Här är bilden av min närmaste granne!
Det fina i kråksången
Varje morgon har jag hört det hemska lätet.
Varje morgon har jag funderat på uttrycket "det fina i kråksången".
Varje morgon har jag konstaterat att jag inte kan höra det fina.
Varje morgon har jag funderat på vem som skapat det dumma uttrycket.
Den här morgonen började jag lite efterforskningar. På en sida från Sveriges Radio P2 kan man hitta pausfåglar. Där står följande att läsa om just kråkan:
"Under senvintern och våren finns också möjlighet att höra "det fina i kråksången". Utöver det välbekanta kraxandet, som i och för sig är mycket nyansrikt, har kråkan många mer diskreta läten på sin repertoar, en svagt gnisslande, trevande sång som kan förbrylla en ovan lyssnare. "
OK, då. Kråkan får en ny chans till våren att bevisa det. Och vad gör jag om den inte kan bevisa det? På samma sida kan man också läsa detta:
"Särskilt på vårvintern ansågs köttet vara välsmakande. Under krigsåren lär det inte ha varit ovanligt att kråka serverades under rubriceringen "prima skogsfågel"."
Fotoutmaningen
Hitta ett intressant motiv och skapa en bildserie på tre (3) bilder ur olika vinklar på detta enda motiv. Ett motiv kan vara allt från en skruv och en byggnad till hela koncept såsom en bondgård, arbetsplats eller ett helt idrottsevenemang. Låtsas som att du jobbar åt en tidning och gör ett reportage om motivet. Ta många bilder, men välj ut tre som är väldigt olika varandra och som du tror gör att betraktaren får en så bra helhetsbild som möjligt.
Redovisning/publicering
När du är färdig med dina bilder publicerar du dem på din blogg och får förhoppningsvis roliga kommentarer om bilderna.
Skicka vidare
I samband med publiceringen skickar du även vidare utmaningen till 3 andra bloggare."
Här kommer mitt bidrag:
Jag fick utmaningen från SolSkuggan och skickar den vidare till
Lovisa
Karin
Hildegun
100-listans avslutning
77. Jag är avlägsen släkting till Ingemar Stenmark.
78. Jag åker inte alpint.
79. Jag var uppe tidigt på morgonen 3 september 1967 och satte upp H-skyltar.
80. Jag har blivit bättre på att köpa kläder till mig själv.
81. Jag tycker om att studera kartor.
82. Jag plockar till mig massor av turistbroschyrer när jag är på resor.
83. Jag behåller lugnet när det kommer en geting.
84. Jag tycker att "Tuppens lista" på Radio Örebro, var vansinnigt roligt.
85. Jag tycker om koltrastens sång en stilla vårkväll.
86. Jag kan väva, men är för övrigt dålig på handarbete och pyssel av alla slag.
87. Jag går alldeles för sällan på bio.
88. Jag har en igenvuxen trädgård, men trivs i den ändå.
89. Jag tycker om ord och ordvrängeri.
90. Jag är totalt urusel på andra språk.
91. Jag är ingen tävlingsmänniska.
92. Jag blir mjuk i knäna, när jag hör någon tala värmländska.
93. Jag har ingen sångröst alls.
94. Jag tror på att man kan få fram sångrösten, den är säkert bara blockerad.
95. Jag skulle vilja sjunga i en jättestor gospelkör.
96. Jag orkade aldrig göra någon 50-årsfest, och det tycker jag är riktigt ledsamt.
97. Jag skulle köpa mängder av växter till trädgården, om det ramlade in extra pengar till mig.
98. Jag har, vid inspark till lärarhögskolan, imiterat Birgit Nilsson.
99. Jag tycker om att skämta, men får ångra mig ibland när tungan varit för snabb.
100. Jag inser först nu, vid punkt 100, att jag avslöjat nästan allt om mig.
100-listan; ännu fler avslöjanden
52. Jag tycker om att läsa deckare.
53. Jag har fortfarande kvar känslan, hur det var att sitta i knät på min farfar.
54. Jag skulle kunna ha ett sportfilter till min TV.
55. Jag tycker det är roligt att se på motorsport.
56. Jag tycker om att höra ljudet från motorsport.
57. Jag tycker om tystnaden i skogen.
58. Jag är väl medveten om att punkt 54 och 55 inte passar ihop, inte heller 56 och 57.
59. Jag samlar på malmljusstakar, men jag har bara tre.
60. Jag kan inte laga mat utan att ställa till det förskräckligt i köket.
61. Jag tycker om att se deckare på TV, helst engelska sådana som t ex Morden i Midsomer.
62. Jag tror att jag aldrig har köpt en veckotidning.
63. Jag har aldrig haft riktigt kort hår.
64. Jag har inte ätit någon glass i sommar.
65. Jag har en hemlig dröm om att göra en lokal nyårsrevy. Oj, nu är den inte hemlig längre!
66. Jag har vacker utsikt från vårt hus: böljande sädesfält, kohagar, skogen och kyrkan.
67. Jag tycker om att ha eld i vedspisen, när det är ruggigt väder.
68. Jag hade fiskbullar som min favoriträtt, när jag var liten.
69. Jag har låg toleransnivå mot flugor, speciellt när de är i sovrummet.
70. Jag har, tyvärr, inte varit på en enda auktion den här sommaren.
71. Jag kallades Stinta-Britta, av min mamma, när jag var liten.
72. Jag tycker om att dansa.
73. Jag tycker inte om Västkusten; kala klippor och stanken av rutten tång.
74. Jag är allergisk mot katter, men har två ändå.
75. Jag tycker det är lättare att skriva listan nu, när jag har kommit så här långt, än när jag startade.
Punkt 73 är en alldeles speciell hälsning till vännen AB i Uddevalla.
100-listans fortsättning
26. Jag döptes först vid 9 års ålder.
27. Jag har aldrig rökt, inte ens tagit ett bloss.
28. Jag tycker inte om vin.
29. Jag hatar dokusåpor.
30. Jag kan längta till frukost, redan när jag lägger mig kvällen innan.
31. Jag tycker det är roligt att göra den här listan.
32. Jag är inte rädd för spindlar.
33. Jag tycker att öl är gott.
34. Jag tycker inte om att laga mat, men gör det varje dag.
35. Jag har varit i Paris 4 gånger under det senaste året.
36. Jag tycker det är obehagligt med ormar.
37. Jag har cerise som favoritfärg på mina kläder.
38. Jag blir tårögd när jag hör ”Ack, Värmeland du sköna”.
39. Jag har jobbat på IKEA.
40. Jag tycker om att lösa korsord.
41. Jag brukar lösa Melodikrysset.
42. Jag har krokig rygg, precis som min mamma hade och mormor och mormorsmor.
43. Jag har ensam bott i en lägenhet på 6 rum och kök.
44. Jag går hellre till tandläkaren än till fotografen.
45. Jag skulle vilja göra ett Sommarprogram på radion.
46. Jag tvättar bilen alldeles för sällan.
47. Jag skulle vilja heta ”Vind i håret”, om jag var indian.
48. Jag är rädd för åskan.
49. Jag tycker om att plocka kantareller.
50. Jag är mycket nöjd med att jag startade min blogg.
100-lista
Det är många bloggare som har skrivit 100-listor: 100 saker om mig själv, eller 100 oväsentliga fakta om mig själv. Min dotter har skrivit en och utmanade mig. Jag har skrivit en, men för att någon ska orka läsa den så har jag delat upp den. Den blir i 4 delar. Varsågoda här kommer den första delen.
- Jag har bytt bostad 17 gånger.
- Jag har blivit jagad av en myskoxe.
- Jag har varit vegetarian sedan 1976.
- Jag har aldrig lyckats läsa en bok utan att ”tjuvkolla” i slutet.
- Jag har inte badat någon gång i sommar.
- Jag har alltid en hög av böcker på mitt nattduksbord.
- Jag är duktig på ”värdelöst vetande”.
- Jag har ett bra luktminne.
- Jag tycker det är roligt att städa, men har ofta stökigt ändå.
- Jag har alltid en stor klädhög på en stol i sovrummet.
- Jag tycker om att gå i gummistövlar.
- Jag ändrade själv stavningen av mitt namn från Ann-Kristin till Ann-Christin under tidig skoltid.
- Jag har tre hyllmeter med ”flumlitteratur”.
- Jag tycker om att cykla.
- Jag har varit 164 cm, men är nu 162,5 cm.
- Jag var luciakandidat på Visingsö 1981.
- Jag tycker att maj månad är vackrast.
- Jag har ett knä som knastrar, när jag går upp för en trappa.
- Jag tog hål i öronen vid 51 års ålder.
- Jag tycker om mörk choklad.
- Jag har vid två tillfällen gått mannekäng.
- Jag kör min femte bil, alla av olika märken.
- Jag har opererat magen 5 gånger.
- Jag har aldrig blivit stoppad i en poliskontroll.
- Jag tycker om överraskningar (trevliga).
Flyttbestyr och förvirring
Du som läser det här kan väl svara mig vad du kallar den! Säger du pirra eller säckkärra, eller finns det kanske ännu fler benämningar. Skriv också från vilken del av landet du kommer!
Tack på förhand!
Tvi, tvi
God Natt!
Mörkt och svart
På eftermiddagen kom molnen och regnet. Det regnar just nu och en känsla av höst infinner sig. Nu är det mörkt om kvällarna. Ja, inte riktigt beckmörkt, men ändå. På tal om beckmörkt, det är ju Beck på TV nu.
Tack . . .
Till er som inte kom säger jag: Välkommen en annan dag! Jag tycker om spontanbesök.
Hemlig resa, del 4
Jag har bestämt dagens resmål, och det blir Övralid. Det ska ligga ca en mil från Motala. Där har jag också varit tidigare i sommar, med min "kulturkompis". Då åkte vi bil dit och var med på visningen. Men jag tänkte nu att vi kan besöka Övralid igen, bara för att Lennart ska få se hur vackert det ligger. Jag misstänkte att det skulle bli lite uppför, men å andra sidan är det inte så lång sträcka.
Vi börjar med att ta fel väg. Vi kommer ut på en udde och måste vända. När vi har åkt en mil, är vi fortfarande kvar i staden. Landskapet är helt annorlunda mot det vi såg i går. Här är det böljande sädesfält med Vättern som bakgrund. Därefter kommer vi upp i högre terräng i skogslandskapet. Det går lätt att cykla. Jag kollar mätaren, trampar på och ser att det går i 35km/h. Men då är det i en lång nedförsbacke.
Förresten, jag har glömt att berätta att bakdelen faktiskt är just ÖM idag.
En liten skylt visar att det bara är två kilometer kvar. Vi ska fika först när vi kommit fram. Men oj, vad det tar emot. Plötsligt är det en jättebacke, uppför. Det är bara att gå av cykeln och gå med den. Men även det är jobbigt! Cykeln känns blytung! Lennart gissar att det är 10% lutning. Om vi åkte i en mördarbacke i går, så måste det här vara en massmördarbacke! Vägen planar så småningom ut, så vi kan cykla den sista biten.
Men så fort man får njuta av utsikten och får kaffet, så är strapatsen bortglömd.
Efter kaffet pratar jag lite med Verner von Heidenstam, där han ligger i sin grav. På en skylt kan man läsa att han ville det:
Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en, som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
Bönen var ursprungligen skriven för en som stod honom nära, men när nu hemmet är en stiftelse, så är det ett budskap till alla.
Vi sitter också under körsbärsträdet och njuter. Vi försöker gissa var Olshammar ligger, den gård där Verner föddes. Jag citerar nu från en liten skrift som finns på Övralid:
Från fönstren såg han över till Olshammar, och på sommarkvällarna satt han under körsbärsträdet i solnedgången och gladde sig över den dallrande guldstrimman på vattnet, som danade bro mellan förr och nu.
När vi cyklar tillbaka ser vi en varningsskylt: nedförsbacke med 15% lutning!
Cykeldatorn visar på 4 mil, när vi är tillbaka i Motala. Men den saknar en finess, den visar inte temperaturen. Jag förstod ändå att den var hög, för en gång blev jag yr och var tvungen att gå av, dricka och låna kepsen.
En mycket trevlig resa. Jag kan varmt rekommendera resmålen. Jag måste bara få göra ett citat till. Hemma har jag ett kort, där man ser en dam bredvid sin cykel. Där kan man läsa texten:
Af velocipedåkning blifver man både vacker och berest.
Hemlig resa, del 3
Uppe tidigt och äter frukost. Vi har tur som har vårt rum så nära matsalen. Då kan man riktigt hänga på låset. Härligt med hotellfrukost där utbudet är rikt. Bara att välja och vraka. Inte behöver man plocka undan och diska heller. En husmors dröm. Vi tog till oss alldeles för mycket bröd och pålägg, så vi var tvungna att göra mackor att ta med.
Planeringen för dagen är ju klar. Ska bara ringa och tala om att vi vill åka med båten. Nej, så enkelt var det inte! Det var fulltecknat sedan en vecka tillbaka. Men då får vi väl cykla hela vägen! När vi sedan kommer hem så ska vi äta middag på ett annat hotell, som har samarbete med vårt hotell. Det är ju så skönt att få anstränga sig, sedan duscha och klä upp sig lite för att därefter få sätta sig vid dukat bord och få en fin middag.
När vi väl har bestämt oss för vilken packning vi ska ha, så börjar färden. På cykelvägar tar vi oss ut från Motala. Det var lättcyklat fram till Borensberg, men man såg inte mycket av vattnet. Det var därför man skulle ha tagit båten. Men vi kom på att vi faktiskt var där, innan alla andra klev av båten.
Hela sträckan mellan Borensberg och Berg är mycket fin! En liten fin cykelväg, precis intill kanalen. Det är välordnat med både rastplatser och toaletter. Trevlig stämning var det också, för alla vi mötte hejade så glatt. Kanalbolaget har också egna får, som sköter gräsklippningen och slyröjningen.
Vi träffade också på många fiskare. De satt uppradade med ca fem meters mellanrum på en sträcka av ca en kilometer. Vi gissade att det var något slags ÖM, ÖstgötaMästerskapet eller ÖstgötaMetet. ÖM är nog också det rätta ordet för bakdelen i morgon.
Vi tar en rejäl lunchpaus i Berg. Det här klarar vi fint! Nu har vi gjort halva sträckan.
Mätta och belåtna startar vi hemfärden. Det går undan. Men solen gassar och det gäller att dricka mycket. Vi är tvungna att köpa en keps till Lennart. Solen tar väldigt bra, speciellt på den kroppsdel som är högst upp mot solen.
I Borensberg, för andra gången i dag, tar vi också paus. Men det är något spännande som händer vid slussen där. Efter en stunds iakttagande och tjuvlyssnande förstår vi att slussvaktartjejen har tappat sin nyckelknippa i vattnet. Hon försöker med något redskap, men misslyckas. Så kommer det några grabbar och vill hjälpa till. De dyker ner och letar. Men det är tydligen omöjligt att se något. Grabbarna "dyker upp", gång på gång, med massor av olika föremål, flaskor och andra semesterminnen. Till slut så skramlar det till, och på marken ligger nu nyckelknippan. Tjejen är överlycklig och vi hyllar också hjältarna.
Bara två mil kvar! Men den sista milen var den jobbigaste! Några backar, som annars nog räknades till de normalhöga, blev för oss (i alla för mig) till mördarbackar. När det bara var någon kilometer kvar, var jag så trött och slut. Men så hörde jag musik och motorljud från speedwaybanan, och det gav mig energi den sista biten. Puuhh! Framme! 8,5 mil! Åtta och en halv mil!
När vi väl har kommit tillbaka till Motala är klockan mycket. Vi inser att om vi åker hem, duschar, tvättar håret och gör oss vackra, så kommer det att bli så sent, och vi kommer att vara så trötta, så vi inte orkar gå ut igen. Därför åker vi direkt till matstället i hamnen och äter där. Där sitter vi trötta, svettiga, dammiga och allmänt ofräscha. Men maten smakar bra och öl sitter inte heller fel. Men efter ett tag när svetten börjar torka, så blir vi så frusna. Men matstället har filtar, som man får låna. Vi skrattar åt hur vi ser ut. Här sitter vi med filtar omkring oss, istället för att vara uppklädda. Men det gjorde ju inget. Vi blev ju mätta i alla fall. Så nu fick ni veta hur det blev med klänningen och halsbandet. Fortfarande oanvända!
Orkar vi sätta oss på cyklarna nästa dag? Slipper vi mördarbackar? Det avslöjar jag i nästa avsnitt!
Hemlig resa, del 2
Vid halvtiotiden åkte vi iväg, med cyklarna där bak (på bilen alltså). Jag var redan kaffesugen, så vi stannade vid den fina rastplatsen utanför Flen. Vackert och välskött! Heder åt NCC! Eftersom vi var utanför Flen, på väg 55, så förstod jag att nästa stad skulle bli Katrineholm. Ja, det stämde. Men sen blev jag osäker. Man kan åka mot Örebro eller mot Norrköping. Ska vi till Kilsbergen eller Kolmården? Inget var rätt, men vi åkte till Norrköping i alla fall. Där åkte vi ut på E4. Det är ett helt äventyr bara det. För där man åker på, ska andra bilister också kunna åka av. Snabba beslut får man ta där, om det inte ska smälla.
Resan fortsatte mot Linköping. Men där tog vi av och åkte väg 36. Aha! Vi kanske ska till Motala. Där var jag på ett kort besök, tillsammans med en kompis, tidigare under sommaren. Jag hade sen tipsat min man om att vi borde åka dit. Ja, han hade alltså tagit fasta på det. Vi åkte direkt ner till hamnen i Motala. Vi åt lunch där och jag fick en jätteportion. Men jag är ju uppfostrad till att äta upp all mat på tallriken, så det gjorde jag även denna gång. När vi satt där och åt, fick jag reda på att vi inte skulle åka bil längre. Enbart cykel gäller tills hemfärd på söndag! Ja, jag tycker om att cykla, så det ska väl inte bli några problem. Jag funderade lite på hur det skulle vara att cykla i själva staden.
Efter incheckning på hotellet gjorde vi ett besök på Motala Motormuseum. Det såg inte så stort ut, men där gick vi länge. Det var inte bara bilarna och motorcyklarna som var kul att se på. Alla "tillbehör" var tidsenliga t ex kläder, tidningar och leksaker. Alltid något man känner igen. En gammal termos eller transistorradion. Den där som man hörde "Tio i topp" på, på en filt på gräsmattan på lördageftermiddagarna. Det var verkligen nostalgi. Vi tittade också ordentligt på Motorcaféet, med den häftiga 50-talsinredningen. Där fick vi många idéer och tog en del kort.
Turistbyrån fick också besök av oss. Tjejen där rekommenderade några fina delar av Göta kanal. Det är finast från Borensberg till Bergs slussar, sa hon. Man kan ta båten till Borensberg. Hon visade oss på kartan och talade om varifrån båten avgår.
Eftersom klockan var ganska mycket, så tog vi nu bara en liten tur utefter kanalen. Vi cyklade till Borenshult. Där finns 5 slussar och hela slusstrappan är 15 meter hög.
Vi fortsatte turen lite utanför staden. Där hittade vi en stor VVS-butik, som hade precis ett sådant tvättställ som vi letat efter till vårt nya toalettrum i gammal stil. Vi var sent ute, så butiken hade redan stängt. Men jag skrev upp telefonnumret.
Vi såg en affisch om att Sven-Ingvars var på sin jubileumsturné i Motala Folkets Park just den kvällen. Vi funderade lite och sa att vi kan ju alltid åka förbi och kolla. Först åkte vi efter kartan, men sedan åkte vi bara som vi trodde. Då kom en annan cyklist insvängandes framför oss. Han var i 60-årsåldern, luktade rakvatten och hade en extra tröja med sig. Han ska nog dit, tänkte vi och förföljde honom. Mycket riktigt, vi kom så småningom fram till parken. Vi satte oss vid parkeringen och såg folket komma. Det var en fin sommarkväll, så många kom på cykel. Ja, det fanns nog flera anledningar till att de valt att cykla. Vi blev också sugna att gå in och det var inga problem att köpa biljetter direkt. Det blev jättelyckat! En fin kväll! Fullt ös, både på och nedanför scenen. Många tanter och gubbar rockade loss. Vi med! Jag kom på att jag faktiskt kunde texterna till nästan alla låtarna. Jag sjöng med så jag fick ont i halsen.
Vilken överraskning det blev! För oss båda! Inte ens Lennart visste att han skulle få höra Sven-Ingvars på kvällen. Sommar, sommar och sol!
Vi skulle ju bara åka en liten kvällstur, men det blev nästan 2 mil i alla fall. I morgon ska vi ta båten till Borensberg och därefter cykla. Det blir ca 6 mil, och det verkar vara lagom långt!
Orkar vi cykla 6 mil? När ska jag egentligen få användning för klänningen?
Detta och mycket mer får du svar på i nästa avsnitt!
Hemlig resa, del 1
I helgen var vi bortresta. Jag visste inte vart vi skulle. Lennart, min man, hade bokat något och vi skulle vara borta fredag till söndag. Det var allt jag fick veta innan. Jag gissade och han berättade ingenting. På tre dagar hinner man inte så långt bort, men jag trodde nog att vi skulle på kryssning till Riga eller Tallinn. Det har vi faktiskt pratat om att göra någon gång. När det var några dagar kvar avslöjade Lennart att vi skulle vara kvar i Sverige. Då började jag gissa igen. Nu var jag helt säker på att vi skulle till Göteborg. Erik, sonen, hade sagt något om Göteborg, så jag trodde nog att han hade försagt sig. Jag kollade vädret både här hemma och i Göteborg. Det skulle bli riktigt varmt både här och där. På torsdagskvällen var vi till Barva på dans. Då passade Lovisa, dottern, på att packa åt mig. Det tyckte jag bara var skönt att slippa. På fredagens morgon kollade Lennart också igenom packningen, men jag tittade inte i väskan. Jag såg ändå att mitt nya halsband saknades, och förstod att då var nog också min nya klänning nerpackad. Strax innan vi skulle åka fick jag veta att det skulle bli både stad och land. Nu förstod jag ingenting! Precis innan vi skulle gå ut till bilen frågar Lennart efter min cykeldator. Vadå? Cykeldatorn? Jag kastade ett getöga ut genom fönstret och såg då att våra cyklar var uppsatta på bilen. Nu blev jag verkligen förvånad. Lennart har inte använt cykeln på flera år. Då fick jag veta att på onsdagskvällen, när Lovisa och jag var på Winnerbäckkonserten, hade Lennart kollat av cyklarna.
När vi åkte i väg, så hade jag ingen aning om vad det skulle bli. Varför hade jag fått både cykeln och finklänningen med mig? Ju mer jag hade fått veta, desto mindre visste jag!
Fortsättning följer!
Inbjudan
Välkommen hit på lördag 12 augusti vid 16-tiden! Jag bjuder på fika! (Gäller ej vid regn.)
Sommar, musik och picknick
När vi skulle åka, var regnet hotfullt nära. Lovisa tog sin regnkappa. Min gamla regnjacka tål inte ens ett lätt duggregn längre, så jag tog en vindjacka i stället. Vi hade ju paraply, så vi skulle nog klara oss bra.
Vi kom fram i god tid, tog med oss vårt pick och pack och gick mot ingången. När vi kom fram, kunde vi på en skylt läsa att man inte fick ta med sig stolar. Jaha! Det var bara att gå tillbaka till bilen med dem. När vi så småningom kom till insläppet igen, fick vi veta att vi inte fick ha paraply med oss in. Jag visade att det inte hade någon vass, farlig spets. Men det hjälpte inte. Inga paraplyer tillåtna! Jag kastade paraplyet i högen av andra beslagtagna och gick in. Vi slog oss ner på filten och började äta. Gott och trevligt! Men vi hann inte äta upp förrän det började regna. På med jackorna och ner med maten. Så där höll vi på ett tag. Av och på med jackor, upp och ner med maten. Men det kom inte så mycket regn, så vi klarade oss bra.
Själva konserten var mycket bra! Först fick vi se och höra Christian Kjellvander. Jag har aldrig hört honom förut, men har lagt namnet på minnet, för jag tror att vi får höra honom mycket framöver. Sedan var det då dags för Lars Winnerbäck. Han är så bra, men det är svårt att med ord beskriva själva musikupplevelsen. Vill ni veta mer om konserten? Gå då in på Lovisas blogg och läs mer!
På vägen hem så stannade bilen. Vi svor jättemycket och det hjälpte. Det var bara att starta och köra igen. Väl hemma visade det sig att det hade regnat precis hela kvällen. Vi hade kommit lindrigt undan.
