Käringen mot strömmen
Jag har varit till Strängnäs och handlat nu på förmiddagen. När jag åkte ut på väg 55 så kom det några bilar från Strängnäshållet. Från andra hållet, alltså från Malmköpingshållet, kom det inga bilar. Under resans gång så möter jag fler och fler bilar. Men ingen kör i min färdriktning. Efter ungefär en mil så befarar jag att trafiken är enkelriktad. I vanliga fall är det inte så. Men nu håller man på och bygger om vägen, så ibland kan trafiken dirigeras om. Så måste det vara! Jag har alltså kört ut mitt på vägsträckan och missat någon skylt. Det är inte trångt, så det går bra att möta de andra bilarna. Jag fortsätter väl en bit till. Jag slår på radion för att lyssna efter trafikinformation. Där brukar man ju varna när någon förvirrad person kör i fel färdriktning eller när någon ko har rymt ut på vägen. Det låter som vanligt på lördagförmiddagarna, med beskrivning av vädret och vad man ska göra under dagen innan frågan och önskelåten kommer. Nu är det inte så långt kvar till Strängnäs. Har det gått bra så här långt, så kan jag lika gärna chansa en bit till. Ingen polis i sikte! Ingen mötande trafikant som blinkar med ljusen eller tutar!
Jag möter fler och fler bilar. En strid ström av bilar kommer mot mig. Fortfarande ingen som åker som jag. Framme! Jag svänger in vid affärens parkering. Ja, det gick ju bra det här, även om det blev svettigt! Åh, nu kommer jag ihåg. Det är marknad i Malmköping idag - Malmamarken!
Tre getingar
Möblerna passar fint ihop. Men där står ju ett litet skåp, som faktiskt hör till arbetsrummet,men som inte fick plats efter ommöbleringen där. Den stör ju faktiskt. Tapeterna är behagligt gula, så där så man tror att solen skiner in även en regnig och dimmig dag i november. Flera av möblerna är gamla, men blandas med lite nytt. Men nu ser jag. På en av de gamla fina stolarna, som förresten kommer från min mammas barndomshem, så har jag alldeles för mycket kläder liggandes. Genom båda fönstren har man fin utsikt och gardinerna är vita och skira. Men när tvättade jag fönstren egentligen? Det ser ut som om det var länge sedan i alla fall. Så där tror jag att nattens besökare gick runt och bedömde sovrummet. Jag tror säkert det var en reporter, från en stor kvällstidning. Utmärkelsen jag fick var i alla fall tre getingar i sovrummet! Jag får nog rensa stolen från kläder, ta ut hurtsen och tvätta fönstren. Då får jag nog ett högre betyg. Men när jag tänker efter, så inser jag att jag helst vill slippa getingar i sovrummet.
Anki om antikt
Trädgårdsmöbler och vanartiga gossar
Jag håller på och gör i ordning trädgårdsmöbler. Det är ett möblemang som jag fick för ca 20 år sedan. Möblerna tillverkades av grabbar på en ungdomsvårdsskola. Eftersom jag har haft möblerna länge, så har de också fått genomgå lite olika behandlingar. Första året lackade jag dem. Det var fult bara efter något år. Därefter oljades de in. Det var snyggt ett tag. Men när man skulle skura dem rena, så visade det sig att lorten och oljan hade gått samman och bildade en riktig gegga. Geggan försvann när jag skurade, men det gjorde också en del av träet. Nästa behandling fick bli lasyr. De senaste åren har jag inte ens använt möblerna. Men de är riktigt rejäla, av bra virke och stabilt byggda, och värda lite omvårdnad. Så den här sommaren har jag bestämt mig för att renovera dem. Jag har lagt ned mycket arbete. De har skurats och slipats. Vissa brädor behövde hyvlas till. Jag har målat med grundfärg och täckfärg. De som är färdigmålade har nu ett riktigt hårt ytskikt.
Men hur gick det då med grabbarna? Den frågan kommer till mig, gång på gång, när jag står där och målar. Jag kände inte någon där, men jag undrar i alla fall. Jag vet inte om skolan finns kvar idag. Men för mycket länge sedan kallades skolan för "en korrektionsanstalt för vanartiga gossar". Ja, hur det gick för dem lär jag aldrig få veta. Men frågorna är många:
Var de av det rätta virket?
Fick de avhyvlingar?
Var de slipade?
Fick de genomgå flera olika behandlingar?
Blev ytan hård och avvisande?