Ankitankar

Här kommer den fjärde, sista och avslutande delen av min lilla sommarföljetong.

Jag har bestämt dagens resmål, och det blir Övralid. Det ska ligga ca en mil från Motala. Där har jag också varit tidigare i sommar, med min "kulturkompis". Då åkte vi bil dit och var med på visningen. Men jag tänkte nu att vi kan besöka Övralid igen, bara för att Lennart ska få se hur vackert det ligger. Jag misstänkte att det skulle bli lite uppför, men å andra sidan är det inte så lång sträcka.

Vi börjar med att ta fel väg. Vi kommer ut på en udde och måste vända. När vi har åkt en mil, är vi fortfarande kvar i staden. Landskapet är helt annorlunda mot det vi såg i går. Här är det böljande sädesfält med Vättern som bakgrund. Därefter kommer vi upp i högre terräng i skogslandskapet. Det går lätt att cykla. Jag kollar mätaren, trampar på och ser att det går i 35km/h. Men då är det i en lång nedförsbacke.
Förresten, jag har glömt att berätta att bakdelen faktiskt är just ÖM idag.

En liten skylt visar att det bara är två kilometer kvar. Vi ska fika först när vi kommit fram. Men oj, vad det tar emot. Plötsligt är det en jättebacke, uppför. Det är bara att gå av cykeln och gå med den. Men även det är jobbigt! Cykeln känns blytung! Lennart gissar att det är 10% lutning. Om vi åkte i en mördarbacke i går, så måste det här vara en massmördarbacke! Vägen planar så småningom ut, så vi kan cykla den sista biten.
Men så fort man får njuta av utsikten och får kaffet, så är strapatsen bortglömd.

Efter kaffet pratar jag lite med Verner von Heidenstam, där han ligger i sin grav. På en skylt kan man läsa att han ville det:
Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en, som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
Bönen var ursprungligen skriven för en som stod honom nära, men när nu hemmet är en stiftelse, så är det ett budskap till alla.

Vi sitter också under körsbärsträdet och njuter. Vi försöker gissa var Olshammar ligger, den gård där Verner föddes. Jag citerar nu från en liten skrift som finns på Övralid:
Från fönstren såg han över till Olshammar, och på sommarkvällarna satt han under körsbärsträdet i solnedgången och gladde sig över den dallrande guldstrimman på vattnet, som danade bro mellan förr och nu.

När vi cyklar tillbaka ser vi en varningsskylt: nedförsbacke med 15% lutning!

Cykeldatorn visar på 4 mil, när vi är tillbaka i Motala. Men den saknar en finess, den visar inte temperaturen. Jag förstod ändå att den var hög, för en gång blev jag yr och var tvungen att gå av, dricka och låna kepsen.

En mycket trevlig resa. Jag kan varmt rekommendera resmålen. Jag måste bara få göra ett citat till. Hemma har jag ett kort, där man ser en dam bredvid sin cykel. Där kan man läsa texten:
Af velocipedåkning blifver man både vacker och berest.