Ankitankar

Jag vet, jag vet! Hatar är ett starkt ord som man inte ska missbruka. Men jag har verkligen letat i synonymordboken här uppe i min "hårddisk" och jag har inte hittat något annat ord som beskriver min känsla.

Jag har ju lärt mig att kavelkakor är inget för mig. Klick-kakor kan gå an. För många år sedan fick jag, av en granne, ett recept på havreflarn. Jag har faktiskt därefter gjort flarn varje jul efter det receptet. Det svåra är ju att få dem att släppa greppet från plåten. De riktigt klamrar sig fast. Och när jag väl fått loss några, så har jag väl använt så mycket våld för då är de trasiga. Man kan inte ta dem direkt, då är dem för kletiga, och man får inte vänta för länge, de har de blivit för hårda och spricker sönder. Efter att i 18 år hållit på och krånglat med kakorna, kom jag sedan på att man kan använda bakplåtspapper. Då släpper flarnen så fint, så fint! Genialt!

I dag var så dagen inne för årets flarnbakning. Det såg ut att gå så bra och jag tog fram papper och klickade ut smeten på. Men när jag sedan skulle lossa dem, då satt de där så där krampartat. Vad hade jag gjort för fel? Jo, jag tog ju papper, men det var inte bakplåtspapper utan smörgåspapper!!! F-N, också. (Man skulle kunna tro att det är självaste FN-dagen idag.)

Jag har en förstående familj. De har ätit både brända och trasiga kakor helt utan gnäll. Men här tror jag gränsen går även för dem. Flarn med fastlimmat smörgåspapper, det tror jag inte de vill ha.







Jag tycker att det visas alldeles för lite av misslyckade kakor och även misslyckad matlagning. Varför har ingen gjort någon sådan kak- eller matlagningsbok? Tänk om man skulle lyckas göra bättre än vad bilden visar, så glad man skulle bli.

Det tänkte jag på när barnen var små och vi skulle baka pepparkakor. På alla bilder ser man de små rara barnen med rosiga kinder och lite mjöl på den lätt knubbiga barnhanden. Förklädena var naturligtvis hemsydda och broderade för hand. Allt såg så perfekt ut. Om man inte lyckades baka fina pepparkakor med sina barn, skulle de säkert få gå i terapi som vuxna, för att bearbeta sin traumatiska barndom. Varför såg man inga bilder av verkligheten? Mjöl på hela köksgolvet, så man kunde åka kana. Svartbrända kakor. Barn med magknip efter att ha ätit för mycket deg.

Jag efterlyser ett alternativ till "Sju sorters kakor" och andra perfekta kakböcker!  Om det inte kommer någon inom en snar framtid får jag väl lov att göra den själv!

Finns det någon mer som hatar att baka kakor?