Klagovisa i moll
Med mitt kortfattade förra inlägg, menade jag, att jag har en mycket hektisk tid just nu. Jag har i princip sprungit från det ena till det andra. Men allt hör till jobbet och min kompetensutveckling. Hemma hinner jag inget; i går skulle jag laga mat på en kvart.
Tyvärr blir det inte bättre utan snarare sämre nästa vecka.
Morgondagen blir tung; då ska jag gå på begravning. Det är alltid svårt, men när det som i det här fallet är en ung människa, då blir det extra svårt.
Tyvärr blir det inte bättre utan snarare sämre nästa vecka.
Morgondagen blir tung; då ska jag gå på begravning. Det är alltid svårt, men när det som i det här fallet är en ung människa, då blir det extra svårt.
När ska man hinna andas?
En köpfri dag
Idag 24 november är det Den Köpfria Dagen.
Skönt! Jag som hade tänkt åka och storhandla mat idag. Då slipper jag alltså.
Jag undrar just hur många som bryr sig om detta. Det är lön för många, det är lördag och en månad till julafton.
Hur gör du? Vad tycker du?
Skönt! Jag som hade tänkt åka och storhandla mat idag. Då slipper jag alltså.
Jag undrar just hur många som bryr sig om detta. Det är lön för många, det är lördag och en månad till julafton.
Hur gör du? Vad tycker du?
Tur eller otur
Har jag tur eller otur? Det är frågan!
Idag slutar jag jobbet tidigt och har precis kommit hem. Jag hade planerat att putsa fönster idag, eftersom det är plusgrader. Inte ett enda fönster är rent. Men nu när jag är hemma och redo, så går det inte att tvätta fönster. Här blåser det och regnar duktigt.
Vilken otur att jag inte kan putsa dem idag, när jag har tid...
eller ...
vilken tur att jag slipper putsa dem.
Men nästa helg är det första advent och då skulle jag väldigt gärna vilja ha fint i fönstren: putsat, röda gardiner och ljusstakar och stjärnor.
Idag slutar jag jobbet tidigt och har precis kommit hem. Jag hade planerat att putsa fönster idag, eftersom det är plusgrader. Inte ett enda fönster är rent. Men nu när jag är hemma och redo, så går det inte att tvätta fönster. Här blåser det och regnar duktigt.
Vilken otur att jag inte kan putsa dem idag, när jag har tid...
eller ...
vilken tur att jag slipper putsa dem.
Men nästa helg är det första advent och då skulle jag väldigt gärna vilja ha fint i fönstren: putsat, röda gardiner och ljusstakar och stjärnor.
Lagomläget
Nu har det varit intensivt igen. Jag hinner inte med något annat än att jobba borta och att jobba hemma. Det vore skönt att få andas riktigt också. I går hann jag inte ens äta lunch och jag vet att det är heltokigt, men så blev det i alla fall. Visst är det underligt. När man är sjuk eller arbetslös har man kanske för lite att göra och mår inte bra av det. När man arbetar har man för mycket att göra och mår inte bra av det. Det är svårt att hitta lagomläget.
Klok och bimbo
Vad tycker ni? Klicka här och läs recensionen.
Du får gärna skriva en egen också.
Strumplådan
Det finns mycket man kan roa sig med när det är helg. Själv har jag nu på förmiddagen städat i strumplådan. Dessutom har jag flyttat om några lådor i min byrå. Tidigare hade jag strumporna längst ner, men nu vill min rygg inte ha det så längre. Det fick i stället bli en högre position för strumporna.
Många strumpor har väldigt kort livslängd. Mina äldsta strumpor, fortfarande vid liv och med god vigör, är i ålder ungefär som Erik, alltså 18 år. De var dyra då, men jag kunde aldrig ana att de skulle ha så lång livslängd.
Många strumpor har väldigt kort livslängd. Mina äldsta strumpor, fortfarande vid liv och med god vigör, är i ålder ungefär som Erik, alltså 18 år. De var dyra då, men jag kunde aldrig ana att de skulle ha så lång livslängd.
Tiggare
Idag blev det sen frukost. Skönt att få sova länge och ta det lugnt vid frukostbordet. Men när jag sitter där i godan ro, kommer en tiggare och placerar sig nära mig, vid ett bordsben. Hans hetaste önskemål är ost. Och eftersom han får det han vill ha, brukar han återkomma. Ibland klättrar han uppefter bordsbenet och ibland hoppar han upp.
Planeringsdagar
Under tisdagen och onsdagen var alla vi från jobbet på planeringsdagar. Första dagen arbetade vi själva med gruppdiskussioner och redovisningar. Det händer ofta att det inte känns så givande, men den här gången blev det riktigt bra. Den andra dagen fick vi jobba med kommunikation och argumentation tillsammans med Eivor Brockhagen. Det var en riktigt fullträff. Kanonbra!
Vi bodde på Stjärnholms slott mellan Nyköping och Oxelösund. Det kan jag också rekommendera.
Jag, som annars är så kritisk av mig, är helnöjd med de här två dagarna.
Dagen efter
Idag är jag uppe men har fortfarande huvudvärk. Hela kroppen känns lite skakis, ungefär som bakis. Men jag känner igen mönstret, det är så det brukar vara. Nu för tiden har jag inte migrän så ofta som förr. Men dag 1 brukar jag ligga till sängs och spy, så är det fortfarande.
Lördag
Migrän hela dagen!
Telefonförsäljare
Det är flera år sedan jag gick med i NIX. Men sonen i huset tyckte inte om det. Han tyckte det var roligt att lyssna på hur otrevlig jag var mot de stackars försäljarna. I vanliga telefonsamtal lyckas jag väl skapligt med att låta trevlig. Men när telefonförsäljare ringer blir jag som förbytt. Sonen tyckte alltså att det var så roligt, och när vi gick med i NIX skulle han inte längre få det gratisnöjet. Men man slipper dem inte helt. De företag som man har någon slags relation till, blir man inte av med.
Till oss ringer de t ex från Vattenfall. De ringer och ringer, men eftersom elabonnemanget står i mannens namn, så måste de prata med honom. Han är inte hemma så mycket, utan jag får ta samtalen. Flera oika personer, alla lika personliga och som tilltalar med förnamn, kan ha ringt på en och samma dag. Till slut undrar jag förstås om det har blivit översvämning på Vattenfall, eftersom de verkar så angelägna.
Det samma gäller från tidningen Land. Där har vi en prenumeration, som också står i mannens namn. De har ringt hur många gånger som helst. Jag ser på nummerpresentatören att de kan ha ringt fyra gånger på en och samma dag. I dag ringde de igen. Då kunde jag berätta att jag kände igen numret; jag kan hela numret utantill, eftersom jag sett det så många gånger. Det roliga är att numret börjar med 5011. Så jag sa till försäljaren:" Ni har ju ringt femtioelva gånger. Det är väl därför ni har det där telefonnumret." Försäljartjejen hade humor, så hon skrattade hjärtligt. Då kom hon också på att jag kunde få ta emot ärendet, i stället för min man, så vi kunde få ett slut på det där evinnerliga ringandet.
Jag vet ju nu hur det går till. Den som jobbar med försäljningen får bara upp nummer med ej uträttade ärenden. Den personen kan inte se hur många andra som tidigare har ringt i samma ärende.
Till oss ringer de t ex från Vattenfall. De ringer och ringer, men eftersom elabonnemanget står i mannens namn, så måste de prata med honom. Han är inte hemma så mycket, utan jag får ta samtalen. Flera oika personer, alla lika personliga och som tilltalar med förnamn, kan ha ringt på en och samma dag. Till slut undrar jag förstås om det har blivit översvämning på Vattenfall, eftersom de verkar så angelägna.
Det samma gäller från tidningen Land. Där har vi en prenumeration, som också står i mannens namn. De har ringt hur många gånger som helst. Jag ser på nummerpresentatören att de kan ha ringt fyra gånger på en och samma dag. I dag ringde de igen. Då kunde jag berätta att jag kände igen numret; jag kan hela numret utantill, eftersom jag sett det så många gånger. Det roliga är att numret börjar med 5011. Så jag sa till försäljaren:" Ni har ju ringt femtioelva gånger. Det är väl därför ni har det där telefonnumret." Försäljartjejen hade humor, så hon skrattade hjärtligt. Då kom hon också på att jag kunde få ta emot ärendet, i stället för min man, så vi kunde få ett slut på det där evinnerliga ringandet.
Jag vet ju nu hur det går till. Den som jobbar med försäljningen får bara upp nummer med ej uträttade ärenden. Den personen kan inte se hur många andra som tidigare har ringt i samma ärende.
OnSdag
Skoljobb
Snöblandat regn
Soppa med klimp
Skriva minimalt på bloggen
Soffan för TV och kvällsfika
Sova, sova, sova
Snöblandat regn
Soppa med klimp
Skriva minimalt på bloggen
Soffan för TV och kvällsfika
Sova, sova, sova
Alla Helgons dag
Som så många andra, var vi till kyrkogården i går. Det är tungt, sorgligt men också vackert med alla tända ljus och lyktor.
Vi var till lilla Linas grav. Hon dog 1986 och blev bara 1 år.
Vi var till svärfars grav. Han dog 1985.
Vi var till mammas grav. Hon dog 2005.
Jag kommer ihåg orden, som prästen sa på min svärfars begravning. De orden tänker jag ofta på:
"En människa slutar inte existera, förrän man slutar tänka på den."
Vi var till lilla Linas grav. Hon dog 1986 och blev bara 1 år.
Vi var till svärfars grav. Han dog 1985.
Vi var till mammas grav. Hon dog 2005.
Jag kommer ihåg orden, som prästen sa på min svärfars begravning. De orden tänker jag ofta på:
"En människa slutar inte existera, förrän man slutar tänka på den."
S--enström
Jag vill bara göra ett förtydligande, så inga missförstånd uppstår: Mitt efternamn är Stenström och inget annat. Så om jag har lust, kan jag på krogen i kväll och supa till.
Men efter några glas, för typ 900 kronor, kanske jag sluddrar. Då uttalar jag nog namnet annorlunda:)
Men efter några glas, för typ 900 kronor, kanske jag sluddrar. Då uttalar jag nog namnet annorlunda:)
Skräcken på jobbet
I fredagskväll hade vi Halloweenparty på jobbet. Jag tycker egentligen inte alls om det där med Halloween. Men nu skulle vi ordna någon trevlig personalaktivitet och eftersom det passade in med den tiden, så bestämde vi oss för att ha det. Medelåldern är väldigt hög ca 60 år, så jag tycker att vi behöver vara lite barnsliga.
Det blev lyckat och vi hade väldigt trevligt. Men det är ju mycket jobb med hela planeringen innan och städjobb efteråt. Vi hade några "läskiga" aktiviteter. I ett mörkt rum fanns ett snöre att följa, med handen. "Läskiga" saker hängde ned och nuddade ansiktet. Vi släppte in dem en och en. Spännande värre att se om alla kom helskinnade ut! Den andra aktiviteten hade vi en stund efter maten. Vi hade gjort i ordning sex bunkar/skålar med "äckelpäckel". En person i taget fick ögonbindel på och leddes sedan in i rummet. Framme vid bordet uppmanades personenen att hålla för näsan med en hand. Med den andra handen skulle de utforska innehållet i bunkarna. Så fick de gissa innehållet och allt protokollfördes. Vilken bredd vi fick på gissningarna! Alla tyckte det var så kul och några blev riktigt äcklade. Det var svårt att gissa rätt och det berodde till stor del på att man inte kände någon lukt.
Så här såg jag ut!
Det blev lyckat och vi hade väldigt trevligt. Men det är ju mycket jobb med hela planeringen innan och städjobb efteråt. Vi hade några "läskiga" aktiviteter. I ett mörkt rum fanns ett snöre att följa, med handen. "Läskiga" saker hängde ned och nuddade ansiktet. Vi släppte in dem en och en. Spännande värre att se om alla kom helskinnade ut! Den andra aktiviteten hade vi en stund efter maten. Vi hade gjort i ordning sex bunkar/skålar med "äckelpäckel". En person i taget fick ögonbindel på och leddes sedan in i rummet. Framme vid bordet uppmanades personenen att hålla för näsan med en hand. Med den andra handen skulle de utforska innehållet i bunkarna. Så fick de gissa innehållet och allt protokollfördes. Vilken bredd vi fick på gissningarna! Alla tyckte det var så kul och några blev riktigt äcklade. Det var svårt att gissa rätt och det berodde till stor del på att man inte kände någon lukt.
Så här såg jag ut!
Hälsoläget
Eftersom ni inte har hört mig gnälla, utan istället fått se bilder från den härliga veckan i Turkiet, så tror ni förstås att jag mår bra. Men icke, sa Nicke!
Jag mådde bra när vi var i Turkiet, med värmen och den hälsosamma maten. Men hostan satt fortfarande i. När jag kom hem, för en vecka sedan, fick jag en "vanlig" förkylning, alltså inte bara hosta. Jag har inte haft feber, men har varit så frusen och haft frossa och ont i kroppen. Dessutom kraftig snuva och besvär med öronen. I söndags kom jag att tänka på, att det i Flen finns en privat läkare, som dessutom är specialist inom öron-näsa-hals. Jag ringde henne i måndags och fick komma dit i tisdags. Där blev jag bemött som jag önskat mig och tagen på allvar. En mängd prover togs. Hon skrev en akutremiss till lungröntgen. Hon var ganska säker på vad det rör sig om, men det tar tid att få svar på proverna. Hon skrev ut en medicin, som jag börjat med. Om det är den typ av bakterie, som hon tror, så ska man absolut inte behandlas med penicillin. Penicillin är totalt verkningslöst på den typen av bakterier.
Jag har hankat mig fram den här veckan. Jag har varit till jobbet och så fort jag kommit hem har jag lagt mig för att sova. Jag är ganska trött på att vara trött och sjuk. Det har varit så i fem veckor. Nu hoppas jag att jag fått rätt medicin.
Vilken kraft
Tack, mina underbara bloggarvänner. Vilken kraft det var i era kommentarer till mitt förra inlägg!
Jag kände verkligen att ni blev arga och upprörda. Jag kände er empati och energi. Jag kände den där riktiga urkraften och styrkan. Allt det där som man själv inte orkar med, när man är riktigt sjuk och svag.
Jag har så lätt att se allt i bilder och fick då fram en bild av akutmottagningen där jag satt hopsjunken i en stol och alla starka kvinnor i mitt följe som kom fram, hytte med näven och la fram vassa synpunkter till vårdpersonalen. Vilken syn! Snacka om Girl Power. Då orkade jag skratta mitt i eländet. Det har jag inte kunnat förut.
Tack vare kraften jag fick, tror jag att jag orkar följa med på resan. Själva resan kan bli jobbig, men när jag väl kommer dit blir det nog bra. Det jag ser fram emot är att få riktigt god mat och mycket frukt. Jag har sett en bild från hotellets matsal och den har lockat mig, när jag legat här och bara druckit nyponsoppa.
Jag kände verkligen att ni blev arga och upprörda. Jag kände er empati och energi. Jag kände den där riktiga urkraften och styrkan. Allt det där som man själv inte orkar med, när man är riktigt sjuk och svag.
Jag har så lätt att se allt i bilder och fick då fram en bild av akutmottagningen där jag satt hopsjunken i en stol och alla starka kvinnor i mitt följe som kom fram, hytte med näven och la fram vassa synpunkter till vårdpersonalen. Vilken syn! Snacka om Girl Power. Då orkade jag skratta mitt i eländet. Det har jag inte kunnat förut.
Tack vare kraften jag fick, tror jag att jag orkar följa med på resan. Själva resan kan bli jobbig, men när jag väl kommer dit blir det nog bra. Det jag ser fram emot är att få riktigt god mat och mycket frukt. Jag har sett en bild från hotellets matsal och den har lockat mig, när jag legat här och bara druckit nyponsoppa.
Den inbillade sjuke
Ursäkta att jag gnäller så hemskt! Men jag vet inte var jag annars ska göra av min ilska om jag inte kan ventilera här.
I fredags ringde jag till VårdCentralen igen. Då hade ingen förbättring alls skett, tvärtom hade febern stigit ytterligare. Men det fanns inga tider kvar att få den dagen, så jag ombads ringa Sjukvårdsrådgivningen för att få en tid på eftermiddagen/kvällen på Kullbergska i Katrineholm. Det gjorde jag aldrig. Jag orkade inte. Jag skulle säkert ha klarat av själva telefonsamtalet. Men jag skulle inte ha orkat gå upp och duscha, klä på mig, sitta i en taxi 45 minuter för att därefter påbörja själva väntandet på sjukhuset.
I helgen började febern gå ner och i dag har jag bara lite feber. Men då är det också den 18:e feberdagen!
Idag ringde jag VC igen. Även om jag börjar bli bättre tycker jag man borde kolla upp vad jag har. Det kanske bara är en tillfällig förbättring igen. Har jag lunginflammation eller TBC eller vad har jag egentligen? Men se det tyckte man inte var nödvändigt på VC. Bättre att avvakta och se. Sköterskan frågade också vad jag hade för temperatur i morse. Jag svarade: "Nästan normalt. Jag hade 36,6 och min normala morgontemperatur ligger på 35,8 grader." Sköterskan svarade: "Man har feber när man har mer än 38 grader. Så står det i våra riktlinjer!" Jag försökte berätta att jag känner till min normala temperatur. Men det var riktlinjerna som räknades.
Så många gånger som jag har försökt att förklara det. Jag kommer dessutom ihåg att min mamma hade samma låga temperatur och samma problem med att försöka göra sig förstådd. För 5-6 år sedan hörde jag faktiskt talas om en forskning på det här området och tänkte: "Äntligen kanske sjukvårdspersonal också får lära sig det."
Men nu har jag kommit till insikt:
1. Eftersom min morgontemperatur aldrig överskridit 38 grader, så har jag aldrig varit sjuk, jag har bara inbillat mig det.
2. Jag ska specialbeställa en termometer som visar en grad för mycket. Då kanske även jag passar ihop med normen och riktlinjerna.
På onsdag har jag en resa inbokad. En veckas lyxsemester i Turkiet. Men jag vet inte hur lämpligt det är att åka dit. Jag försökte få lite hjälp av sköterskan, men hon tyckte bara att jag själv ska känna efter om jag orkar. Och om jag inte orkar, då är jag så välkommen att ringa dit på onsdag, för att få träffa en läkare som kan skriva ut ett intyg, så jag får respengarna tillbaka.
I fredags ringde jag till VårdCentralen igen. Då hade ingen förbättring alls skett, tvärtom hade febern stigit ytterligare. Men det fanns inga tider kvar att få den dagen, så jag ombads ringa Sjukvårdsrådgivningen för att få en tid på eftermiddagen/kvällen på Kullbergska i Katrineholm. Det gjorde jag aldrig. Jag orkade inte. Jag skulle säkert ha klarat av själva telefonsamtalet. Men jag skulle inte ha orkat gå upp och duscha, klä på mig, sitta i en taxi 45 minuter för att därefter påbörja själva väntandet på sjukhuset.
I helgen började febern gå ner och i dag har jag bara lite feber. Men då är det också den 18:e feberdagen!
Idag ringde jag VC igen. Även om jag börjar bli bättre tycker jag man borde kolla upp vad jag har. Det kanske bara är en tillfällig förbättring igen. Har jag lunginflammation eller TBC eller vad har jag egentligen? Men se det tyckte man inte var nödvändigt på VC. Bättre att avvakta och se. Sköterskan frågade också vad jag hade för temperatur i morse. Jag svarade: "Nästan normalt. Jag hade 36,6 och min normala morgontemperatur ligger på 35,8 grader." Sköterskan svarade: "Man har feber när man har mer än 38 grader. Så står det i våra riktlinjer!" Jag försökte berätta att jag känner till min normala temperatur. Men det var riktlinjerna som räknades.
Så många gånger som jag har försökt att förklara det. Jag kommer dessutom ihåg att min mamma hade samma låga temperatur och samma problem med att försöka göra sig förstådd. För 5-6 år sedan hörde jag faktiskt talas om en forskning på det här området och tänkte: "Äntligen kanske sjukvårdspersonal också får lära sig det."
Men nu har jag kommit till insikt:
1. Eftersom min morgontemperatur aldrig överskridit 38 grader, så har jag aldrig varit sjuk, jag har bara inbillat mig det.
2. Jag ska specialbeställa en termometer som visar en grad för mycket. Då kanske även jag passar ihop med normen och riktlinjerna.
På onsdag har jag en resa inbokad. En veckas lyxsemester i Turkiet. Men jag vet inte hur lämpligt det är att åka dit. Jag försökte få lite hjälp av sköterskan, men hon tyckte bara att jag själv ska känna efter om jag orkar. Och om jag inte orkar, då är jag så välkommen att ringa dit på onsdag, för att få träffa en läkare som kan skriva ut ett intyg, så jag får respengarna tillbaka.
Tack
för era uppmuntrande hälsningar.
I går och idag har febern varit lite lägre, så jag har suttit upp i sängen. Alltid något.
I går och idag har febern varit lite lägre, så jag har suttit upp i sängen. Alltid något.