Tack
för era uppmuntrande hälsningar.
I går och idag har febern varit lite lägre, så jag har suttit upp i sängen. Alltid något.
I går och idag har febern varit lite lägre, så jag har suttit upp i sängen. Alltid något.
Hej!
Hej!
Jag heter Ann-Christin och jag är 7 år. En del kompisar brukar säga Anki.
Idag har jag, alldeles ensam, varit till farbror doktorn. Jag är bara 7 år, men jag kan läsa bra. När jag kom in på doktorstället så läste jag på en lapp. Där hade de skrivit så här:
"För allas trevnad, tag en nummerlapp, sitt ner en stund och vänta på din tur!"
Jag kan ju läsa och jag tror inte att jag är dum i huvet heller. Så jag tog en nummerlapp, 01 stod det, och gick och satte mig. I den där röda lådan upp mot taket lyste det 00, så jag trodde att jag skulle få komma fram se´n. Jag satt där och väntade, först väntade jag en stund. Se´n väntade jag en stund till. Men när jag skulle börja vänta den tredje stunden, så trodde jag att det var något fel. Det stod ju på lappen att man skulle vänta en stund, inte tre stunder. Jag kan ju klockan också. Jag såg att den var nästan tio i elva. Jag skulle ju träffa doktorn kvart i elva. Då gick jag i alla fall fram till den där glasburen. Tanten där inne öppnade glasväggen och sa att man skulle komma fram om man väntade. ??? Vadå? Jag har ju läst på lappen vad det stod. Men jag läste väl fel eller så är jag dum i huvet i alla fall!
Så fick jag komma in till farbror doktorn. Jag talade om att jag haft feber i 12 dagar men inte varit förkyld, bara haft ont i kroppen, men att jag nu fått hosta och något på stämbanden. Visst heter det så, de där pratgrejerna nere i halsen? Farbror doktorn lyssnade på mig, inte på mig alltså utan på det där jag andas med. Farbror doktorn var gammal, 30 år typ. Så sa han till mig: "Men Ann-Christin! Nu har du hosta och då är man förkyld!!"
Det är inte lätt att vara liten!
Jag heter Ann-Christin och jag är 7 år. En del kompisar brukar säga Anki.
Idag har jag, alldeles ensam, varit till farbror doktorn. Jag är bara 7 år, men jag kan läsa bra. När jag kom in på doktorstället så läste jag på en lapp. Där hade de skrivit så här:
"För allas trevnad, tag en nummerlapp, sitt ner en stund och vänta på din tur!"
Jag kan ju läsa och jag tror inte att jag är dum i huvet heller. Så jag tog en nummerlapp, 01 stod det, och gick och satte mig. I den där röda lådan upp mot taket lyste det 00, så jag trodde att jag skulle få komma fram se´n. Jag satt där och väntade, först väntade jag en stund. Se´n väntade jag en stund till. Men när jag skulle börja vänta den tredje stunden, så trodde jag att det var något fel. Det stod ju på lappen att man skulle vänta en stund, inte tre stunder. Jag kan ju klockan också. Jag såg att den var nästan tio i elva. Jag skulle ju träffa doktorn kvart i elva. Då gick jag i alla fall fram till den där glasburen. Tanten där inne öppnade glasväggen och sa att man skulle komma fram om man väntade. ??? Vadå? Jag har ju läst på lappen vad det stod. Men jag läste väl fel eller så är jag dum i huvet i alla fall!
Så fick jag komma in till farbror doktorn. Jag talade om att jag haft feber i 12 dagar men inte varit förkyld, bara haft ont i kroppen, men att jag nu fått hosta och något på stämbanden. Visst heter det så, de där pratgrejerna nere i halsen? Farbror doktorn lyssnade på mig, inte på mig alltså utan på det där jag andas med. Farbror doktorn var gammal, 30 år typ. Så sa han till mig: "Men Ann-Christin! Nu har du hosta och då är man förkyld!!"
Det är inte lätt att vara liten!
Tungt och trögt
Här går det tungt och trögt. Jag kravlade mig upp ur sängen och var och jobbade torsdag och fredag. Då hade febern släppt taget om mig.
Nu försöker jag ta hand om hemmet, lite grann. Det gror igen fort. Men oj, vad det går tungt. Jag har fortfarande mycket ont i kroppen.
Nu försöker jag ta hand om hemmet, lite grann. Det gror igen fort. Men oj, vad det går tungt. Jag har fortfarande mycket ont i kroppen.
Skolbarnshistoria
Ibland dyker det bara upp något gammalt minne i skallen på mig. Jag vet inte ens vad det är som utlöser tankekedjan, men det måste ju vara något speciellt ord t ex som det hela startar med. Hur det nu än är med den saken, så ska jag nu berätta historien som plötsligt dök upp ur minnenas förråd.
För länge sedan, för sisådär 30 år sedan, jobbade jag på en liten skola i Värmland. Det lilla samhället heter Borgvik och skolan hette Sparnäs skola. Jag bodde faktiskt på skolan också, halva byggnaden var lärarbostad. Det gick så få elever i skolan, så det behövdes bara två lärare där. Jag hade årskurserna 4, 5 och 6 i samma klass. Min kollega B hade årskurserna 1, 2 och 3 i samma klass. Vi fick lägga upp det så, att man hade genomgång med en årskurs i taget och de andra jobbade då tyst med sådant de kunde göra själva. Men ibland behövde de ju hjälp ändå. En sjuårig pojke satt med matematik och ville ha hjälp av B, men hon höll då på med en annan årskurs. Hon påminde honom:
"Du vet att jag inte kan hjälpa dig just nu. Du får vänta lite. Nu håller jag på med tvåorna och jag kan ju inte dela på mig."
Den lille killen satt en bra stund och funderade för att sedan komma med denna underbara kommentar:
"Men om du kan, då vill vi ha den halva´ med "hôve" på."
För länge sedan, för sisådär 30 år sedan, jobbade jag på en liten skola i Värmland. Det lilla samhället heter Borgvik och skolan hette Sparnäs skola. Jag bodde faktiskt på skolan också, halva byggnaden var lärarbostad. Det gick så få elever i skolan, så det behövdes bara två lärare där. Jag hade årskurserna 4, 5 och 6 i samma klass. Min kollega B hade årskurserna 1, 2 och 3 i samma klass. Vi fick lägga upp det så, att man hade genomgång med en årskurs i taget och de andra jobbade då tyst med sådant de kunde göra själva. Men ibland behövde de ju hjälp ändå. En sjuårig pojke satt med matematik och ville ha hjälp av B, men hon höll då på med en annan årskurs. Hon påminde honom:
"Du vet att jag inte kan hjälpa dig just nu. Du får vänta lite. Nu håller jag på med tvåorna och jag kan ju inte dela på mig."
Den lille killen satt en bra stund och funderade för att sedan komma med denna underbara kommentar:
"Men om du kan, då vill vi ha den halva´ med "hôve" på."
Gamla utmaningar
Jag har blivit utmanad av Badtanten och Gisan och så här fungerar det:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget
blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler.
I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn.
Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på
deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Det här liknar en gammal utmaning, där man skulle skriva sex underliga fakta om sig själv. Jag låtsas att ni inte har läst det och tar med saker därifrån.
1. Jag har blivit jagad av en myskoxe nedför Hamrafjället i Härjedalen.
2. När jag började Lärarhögskolan i Karlstad, hösten 1972, utsattes vi för en inspark. Mitt uppdrag var att härma Zarah Leander, när hon sjöng "Vill ni se en stjärna". Min sångröst är totalt obefintlig och jag blev så nervös. Men jag tänkte att om jag inte gör det, känns det dummare än att i alla fall försöka. Jag ställde mig upp och sjöng och tack vare nervositeten, så fick jag den rätta darren på rösten. Det blev faktiskt riktigt uppskattat!
3. Min hjärna lagrar onödig kunskap. Jag kommer till exempel fortfarande ihåg gamla skolkamraters födelsedagar, fastän jag inte har någon som helst kontakt med dem. På den gamla goda tiden, när bilarnas registreringsnummer bestod av en länsbokstav och ett femsiffrigt nummer, kunde jag mängder av sådana.
Varför kan jag inte sådant som jag skulle kunna ha nytta av i stället???
4. Jag har tydligen någon dragningskraft på alkisar, byfånar och knäppstarar. Om jag kommer in i en lokal där det finns någon person från ovanstående kategori, så kommer personen fram till mig och pratar! Vad beror det på? "Kaka söker maka" eller...?
5. Jag tycker inte om att prata inför många människor, men jag har ändå hållit tal i en fullsatt kyrka!
6. Jag har lätt att få kontakt med människor. Jag har familj och många goda vänner. Ändå känner jag mig oftast ensam.
7. Jag kan längta till frukost, redan när jag lägger mig på kvällen.
8. Jag tycker inte om vin. Vitt vin kan jag få i mig, om jag "måste". Men det är inget jag njuter av. Rött vin kan jag inte ens svälja.
Jag vet att så många redan har gjort den här utmaningen, så därför skickar jag inte vidare. Men den som vill får göra den.
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget
blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler.
I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn.
Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på
deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Det här liknar en gammal utmaning, där man skulle skriva sex underliga fakta om sig själv. Jag låtsas att ni inte har läst det och tar med saker därifrån.
1. Jag har blivit jagad av en myskoxe nedför Hamrafjället i Härjedalen.
2. När jag började Lärarhögskolan i Karlstad, hösten 1972, utsattes vi för en inspark. Mitt uppdrag var att härma Zarah Leander, när hon sjöng "Vill ni se en stjärna". Min sångröst är totalt obefintlig och jag blev så nervös. Men jag tänkte att om jag inte gör det, känns det dummare än att i alla fall försöka. Jag ställde mig upp och sjöng och tack vare nervositeten, så fick jag den rätta darren på rösten. Det blev faktiskt riktigt uppskattat!
3. Min hjärna lagrar onödig kunskap. Jag kommer till exempel fortfarande ihåg gamla skolkamraters födelsedagar, fastän jag inte har någon som helst kontakt med dem. På den gamla goda tiden, när bilarnas registreringsnummer bestod av en länsbokstav och ett femsiffrigt nummer, kunde jag mängder av sådana.
Varför kan jag inte sådant som jag skulle kunna ha nytta av i stället???
4. Jag har tydligen någon dragningskraft på alkisar, byfånar och knäppstarar. Om jag kommer in i en lokal där det finns någon person från ovanstående kategori, så kommer personen fram till mig och pratar! Vad beror det på? "Kaka söker maka" eller...?
5. Jag tycker inte om att prata inför många människor, men jag har ändå hållit tal i en fullsatt kyrka!
6. Jag har lätt att få kontakt med människor. Jag har familj och många goda vänner. Ändå känner jag mig oftast ensam.
7. Jag kan längta till frukost, redan när jag lägger mig på kvällen.
8. Jag tycker inte om vin. Vitt vin kan jag få i mig, om jag "måste". Men det är inget jag njuter av. Rött vin kan jag inte ens svälja.
Jag vet att så många redan har gjort den här utmaningen, så därför skickar jag inte vidare. Men den som vill får göra den.
Bloggfeber
Jag har haft feber allt sedan fredagens kväll. Först nu, mot den sjätte dagens slut, börjar den ge vika.
Helgledigt
Tänkte det skulle bli skönt med lite helgledigt. Men vad händer då? Jo, jag har fått feber och muskel- och ledvärk. Värst är det nog i ryggen. Men jag tror det är så, att man får mest ont där man redan har en svaghet.
Sammanträffande
Jag har inte skrivit på över en vecka.
Jag har inte svarat på kommentarer.
Jag har inte besökt andra bloggar.
Men ...
Jag har gått upp i arbetstid.
Jag har påbörjat en utbildning.
Jag har gjort förändringar på arbetet.
Vilket sammanträffande att allt detta skedde samtidigt!?
Jag har inte svarat på kommentarer.
Jag har inte besökt andra bloggar.
Men ...
Jag har gått upp i arbetstid.
Jag har påbörjat en utbildning.
Jag har gjort förändringar på arbetet.
Vilket sammanträffande att allt detta skedde samtidigt!?
Oj, vilken dag!
Jag åkte hemifrån vid 7-tiden i morse och kom hem vid 21-tiden. På tisdagar har jag kvällsundervisning. Det är alldeles nytt. Det har funnits i andra ämnen, men nu har vi också startat inom svenska för invandrare. I kväll fick jag många som gjorde sin allra första lektion tillsammans med några som också går dagtid. Det blev körigt, eftersom jag inte visste något om deras nivå.
Nu är jag riktigt trött!
Nu är jag riktigt trött!
Tomhet
Lovisa flyttade till Uppsala i går.
Hon börjar nu att studera på det nya språkvetarprogrammet.
Det kommer att bli roligt för henne.
Hon delar lägenhet med en kompis.
Hon har många andra kompisar, som också studerar där.
Men här hemma är det tomt.
Jag vet att hon är stor nu.
Jag vet att det inte är långt till Uppsala.
Jag vet att hon har varit långt borta förut.
Jag är tacksam för att hon är frisk och mår bra.
Jag är glad för att Erik fortfarande bor hemma.
Men det är i alla fall tomt utan Lovisa!
Hon börjar nu att studera på det nya språkvetarprogrammet.
Det kommer att bli roligt för henne.
Hon delar lägenhet med en kompis.
Hon har många andra kompisar, som också studerar där.
Men här hemma är det tomt.
Jag vet att hon är stor nu.
Jag vet att det inte är långt till Uppsala.
Jag vet att hon har varit långt borta förut.
Jag är tacksam för att hon är frisk och mår bra.
Jag är glad för att Erik fortfarande bor hemma.
Men det är i alla fall tomt utan Lovisa!