Ankitankar

Här kommer flera bilder från hotellet och den närmaste omgivningen.

       

Den här hotellanläggningen är precis ny. Den blev klar i år. På samma område finns ytterligare två hotell. Allt var förstås jättetjusigt. Men jag tänkte att det kändes som ett slags reservat. Det fanns inget naturligt, allt var skapat för turisterna. Det var som ett slags "Disneyland".

En dag var vi ut på en cykeltur, en bit bortom "reservatet". På ena sidan vägen fanns en vacker golfbana. På den andra sidan vägen var det obebyggt. Det liknade ett träsk. Där gick några kvinnor och samlade vedpinnar. Vilken kontrast!

                                                                    

Nu, äntligen, ska jag försöka sammanfatta vår vistelse på Madeira. Jag börjar med lite fakta:

Madeira är egentligen en ögrupp som fått sitt namn efter huvudön - Madeira. Förutom huvudön ingår även ön Porto Santo och de obebodda Ilhas Desertas och Ilhas Selvagens i  den autonoma region som utgör Madeira.
Huvudstaden Funchal ligger på huvudön.
Geografiskt ligger Madeira mitt ute i Atlanten, cirka 70 mil väster om Nord Afrika och cirka 100 mil från Portugal. 
Huvudön Madeiras totala yta uppgår till cirka 740 kvadratkilometer. Ön är inte speciellt stor, bara 57 kilometer i öst-västlig riktning och 22 kilometer i nord-sydlig.Befolkningen uppgår till cirka 270 000 invånare, varav cirka 130 000 bor i huvudstaden Funchal, som också är den enda större staden.
 
När vi valde resmål hade vi tänkt på att man skulle kunna vandra där och att det inte skulle vara så varmt. Men även Madeira drabbades av den europeiska värmeböljan, så dagarna innan vi reste låg temperaturen på 38 till 40 grader. Eftersom jag inte klarar av värmen, så var jag mycket orolig innan resan.

Vi började resan på Arlanda. Vi har inte rest därifrån på länge och kände inte till ombyggnaden. Det var mycket lugnare med många små enheter än den där jättestora hallen som fanns tidigare.

I Lissabon mellanlandade vi. Det var lite oklart med tidsomställningen, för på skärmarna i planet visades många olika uppgifter. Men vi ställde om klockan utifrån vårt logiska tänkande. Vi fick vänta ett par timmar, så det var läge att äta på flygplatsen.

När vi landade på Madeiras flygplats, letade vi efter flygbussarna som ska finnas. Men förmodligen går de inte så sent på kvällen, så vi tog en taxi direkt till hotellet. När taxichauffören stannade och sa att vi var framme, trodde vi att han skojade. Det var nämligen bara trånga gänder och inklämda hus. Men så såg vi hotellets skylt och förstod att det var rätt.



Skönt att vara framme. Vi åkte bil hemifrån 11.15 och nu var klockan 01.30. Hotellrummet var stort, eller rättare sagt var det som två rum. Gott om plats och trevligt. Vi packade upp, duschade och gick och la oss i de för hårda sängarna.

Dagens fundering, 1: Det är så noga vid säkerhetskontrollen, som det naturligtvis ska vara. Man får inte ha med sig några spetsiga föremål. Men när vi fick mat på planet, fick vi "riktiga" bestick. Förmodas det att man blir lugn av att äta, så man inte kastar sig över någon och hugger med gaffeln eller kniven?

Dagens fundering 2: På planet var det alltså "riktiga" bestick. Flygplatsens restaurang hade bordsservering, där fick vi plastbestick.



Att det såg ut så här visste jag inte när vi kom dit. Men någon dag senare, när vi åkte förbi, såg jag det och var tvungen att ta en bild.

Fakta om flygplatsen:

Madeiras flygplats invigdes så sent som 1964. Innan dess kunde man bara komma till ön med båt eller flygbåt. Flygplatsen var ökänd för sin korta landningsbana på endast 1600 m. Charterplanen till Sverige kunde inte lyfta med full tank utan var tvungna att mellanlanda på Porto Santo för tankning. En flygtur på 10 min! 1986 förlängdes banan med 200 m men det räckte ändå inte så med hjälp av EU-pengar började man att bygga ett 180 m brett betongdäck som står på 180 pelare med en diameter på 3 m och en högsta höjd på 50 m.

Den nya landningsbanan invigdes år 2002 och banlängden hade nu ökat till 2781 m, så idag behöver man inte vara rädd för att flyga till Madeira. Dessutom har en ny stationsbyggnad uppförts.

Fortsätter här att berätta lite mera om vår Skottlandsresa.

Nästa dags förmiddag undersökte vi Balloch vid National Park Gateway Centre. Lyckades även bli förtjust i ett par vandrarkängor, som jag såg i ett skyltfönster. In och provade och köpte dem. Inte nog med att de var mycket sköna och behagliga; de var dessutom snygga och även billiga. Jag behöll dem på och gick i dem hela dagen.

Vi 13-tiden tog vi en buss som gick till Inverary. En riktigt fint tur, blev det. Uppför berg och ned i dalgångar. Det började likna de svenska fjällen men samtidigt var vegetationen ungefär som i södra Sverige, d v s lövskog bestående av bl a bok och ek. Och så mängder av rhododendron i fritt tillstånd. Det hade vi sett tidigare också.
Besöket på Inverary Castle har jag tidigare berättat om. Jag kan väl tillägga att vi drack te och åt hembakade scones där också. Hela den lilla byn var mycket charmig. Vi åkte "hem" först mot kvällningen, efter att ha ätit en god middag där i byn.

      Vi bodde här, på The Tullie Inn.  www.maclay.com


Dagen därpå lämnade vi Balloch och tog tåget till Glasgow och vidare till Edinburgh. Vädret var lite bättre där. Något mindre regn och ca en grad varmare. Från stationen och till hotellet tyckte vi att vi fick gå åt ett håll och sedan tillbaka. När vi lämnat väskorna på hotellet och skulle ner till centrum igen, så tog vi en genväg. Vägens längd var i alla fall kortare men det var desto högre att gå. Vi gick över Calton Hill, där det finns ett nationalmonument som hyllar de skottar som dog i kriget mot Napoleon.
 
Bilden kommer härifrån.

Det är en kopia av Parthenon i Aten, men det blev inte färdigbyggt p  g a penningbrist. Där finns också ett Nelsonmonument. En storslagen utsikt från kullen ner över staden.

Vi tog sikte mot nästa höga kulle, där Edinburgh Castle ligger. 


Bilden har jag hämtat här.

På håll ser det ut som om man måste vara bergsbestigare för att komma dit, men det var betydligt enklare att nå målet. Vi gick faktiskt aldrig in på riktiga slottsområdet, för den där känslan vi hade på lite avstånd försvann när vi kom nära. Massor av folk som stod och köade för att komma in samt uppmonterade läktare för Military Tattoo. Där försvann på något vis den historiska, genuina känslan, vi tidigare haft.

I stället fortsatte vi utefter The Royal Mile i Old Town, motsvarigheten till Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm. Nu var vi i de riktiga turistkvarteren. Varannan butik sålde whisky och varannan sålde kiltar med tillbehör. En av "kiltbutikerna" hade en stor utställning som visade textilindustrins historia. Vi stod länge och såg på hur tygerna vävdes fram. Vi diskuterade ordet "skytteltrafik", när vi såg skyttelns enormt snabba framfart i varpen.

Vår stadsvandring fortsatte och vi kom så fram till Holyrood. The Palace of Holyroodhouse är drottningens officiella bostad i Skottland. Eftersom vi såg en mängd poliser där och avstängda vägar, förstod vi att hon var där för tillfället. Vi drog oss hem mot hotellet och sedan ut igen för att äta middag. Efter en lång promenad hamnade vi på den helmysiga puben Dirty Dick´s, där vi försåg oss med öl och god mat. Vi lyckades faktiskt promenera hela vägen hem till hotellet också. Det blev många kilometer att gå. Att gå i stan på hårt underlag är betydligt jobbigare än att att vandra i naturen, tycker jag och mina fötter. Dessutom hade jag inte vandrarkängorna på.

Nästa dag utforskade vi Edinburgh ytterligare och därefter åkte vi hem, på riktigt alltså.

Jag ska inte plåga er mer med Skottlandsskildringar, men jag kan verkligen rekommendera Skottland som resmål. Vi har ju ändå bara sett en liten del av landet.

Jo, en sak till måste jag berätta. Vårt favoritcafé har blivit Starbucks. Där har vi fikat flera gånger och lyssnat på senaste skivan av Paul McCartney.

Vi påbörjade vår resa på Skavsta flygplats. Det är praktiskt att ha en liten flygplats, som det dessutom tar ca 50 minuter att åka till. Med Ryanair kan man alltid hitta riktigt billiga flygresor. Vi  landade i Prestwick och åkte buss till Glasgow. Där hade vi bokat in två hotellnätter. Det var det enda som vi hade bestämt, flygresan dit och åter samt de två första hotellnätterna. Eftersom det var sent när vi kom fram, var det bra att direkt ta sig till hotellet.

Dagen därpå tillbringade vi i Glasgow. Det var nog den dagen det regnade mest, så det passade att gå runt och strosa på stan. Vi var lite förvånade över att det var en sådan blandning av gamla och nya byggnader. Mitt emellan två gamla fina hus finns det här moderna bankhuset.



Synd, när grannhuset ser ut så här:



Alldeles i närheten av de här husen ligger en Celticbutik. Min omtalade regnjacka, köpte jag där. Häftigt att se sig om i butiken och se det mesta i grönt.





På ett annat ställe hittade vi som en hel galleria, med bara juvelbutiker. Allt i skyltfönstren blänkte och gnistrade. Som tur är, så är jag inte svag för sådant, utan jag kunde ta mig en titt och nöja mig med det.





På kvällen när vi var ute och åt, fick vi gratis underhållning. Vi hamnade i närheten av två stora möhippegäng och fick ta del av deras upptåg. Så´nt är kul, när man bara ramlar in i något.

Nästa dag, efter den skotska frukosten (jag åt god havregrynsgröt), lämnade vi hotellet och tog tåget till Balloch.
Resan tog bara 45 minuter, men på den korta tiden så hade vi förflyttat oss till vacker, kuperad terräng. Balloch ligger i södra änden av Loch Lomond. Balloch är en liten fin turistort. Mycket praktiskt. När vi klev av tåget, gick vi över gatan till turistbyrån. Därifrån gick vi över en gata till ett värdshus, där vi direkt fick rum. Det är ju inte kul om man måste gå långt med sin packning.

På eftermiddagen utforskade vi Balloch och vandrade i en mycket vacker nationalpark. Vi gick också upp till Balloch Castle, som ligger så fint på en höjd omgiven av en slottspark.





Härifrån kommer bilderna på Balloch Castle. (När de korten togs var det alltså fint väder.)

När vi kom tillbaka till byn, gick vi in på en pub och åt jättegod soppa med sandwich. Jag förstår att det finns så många pubar i Skottland. Så varmt och så mysigt där inne, när det regnar utanför.

Kvällen tillbringade vi på det mysiga värdshuset. Efter middagen var det karaoke i baren. Jättetrevligt!

Bilden i föregående inlägg visar Inverary Castle. Det ser ut som ett riktigt sagoslott.


Slottet är delvis öppet för visningar. I den andra delen bor familjen Campbell. Det mest imponerande rummet är hallen med vapensamlingarna. På långt håll ser man bara mönster, men när man kommer närmare upptäcker man att mönstren består av en mängd olika vapen.