Ankitankar

Varje sommar den här tiden, eller oftast redan i mitten av augusti, så brukar jag drabbas av sensommarångest. Va, är det redan slut på sommaren? Den har ju nyss börjat! Varför går det så fort? Och varför hinner jag aldrig med det jag tänkt? Ja,visst. En del saker kan jag väl göra nästa sommar. Men hur ser det ut då? Alla har hunnit bli ett år äldre. Är det någon som blivit sjuk? Är det någon som har lämnat oss?

Nu tänker jag på allt det där jag skulle ha gjort och som jag inte hann med.

Jag hann inte måla fönstren.
Jag hann inte åka till mina släktingar och mina vänner i Värmland.
Jag hann inte ha någon sommarfest här hemma.
Jag hann inte städa i förråden.
Jag hann inte göra iordning något grönsaksland.
Jag hann inte hålla efter ogräset.
Jag hann inte storstäda.
Jag hann inte komma igenom "bergen" i tvättstugan.
Jag hann inte vaxa bilen.
Jag och hela familjen hann inte göra någon semesterresa tillsammans.

Men ...

Jag hann åka till Stockholm och hälsa på kompisar.
Jag hann göra, den årliga, "kulturresan" med Marianne. Årets rutt var Vättern runt.
Jag hann måla om ett möblemang, av alla mina gamla trädgårdsmöbler.
Jag hann sitta ute och fika.
Jag hann åka på konsert (Lars Winnerbäcks) tillsammans med min dotter Lovisa.
Jag hann åka på en minisemester tillsammans med min man.
Jag hann se trädgårdens blommor och känna doften av kryddväxterna.
Jag hann promenera och cykla.
Jag hann läsa några böcker.
Jag hann starta min blogg.