Ankitankar

Trots min ledighet var jag uppe tidigt. Det brukar bli så när ledigheten snart tar slut. Då vill jag gå upp tidigt för att få så lång dag som möjligt. Denna morgon hade jag tänkt att jag skulle ta en skogspromenad. När jag kommer ut i min trädgård, så upptäcker jag att jag inte är ensam där. En mamma och hennes lilla barn går omkring där, precis som om de ägde trädgården. Dessutom tar de av mina blommor! Vissa favoritblommor som jag har väntat på att de ska slå ut. Och nu, när de är utslagna eller står med sprängfyllda knoppar, så kommer några andra och bara knipsar av dem. Jag kan förstå att ett litet barn inte känner till allemansrättens skyldigheter eller har känsla för vad som passar sig. Men när föräldern är med och gör så här, så lär sig naturligtvis barnet att det är fritt fram. Nu har det gått för långt! Ingen respekt alls visas!  Så kommer katten gåendes. Då blir inkräktarna rädda och flyr. Rågeten och hennes lilla kid skuttar in i skogen.