Ankitankar

Vardagsfilosofi i Dunker

Höstdikt med rättstavningsproblematik

En gång för länge sedan, det var på 70-talet, så gick jag på Lärarhögskolan i Karlstad. Ibland var vi ute på kortare praktikperioder, bara en vecka åt gången. Den här gången minns jag inte riktigt var, förmodligen Deje eller Forshaga. Klassen hade fått som uppgift att skriva en höstdikt. En nioårig flicka satt och funderade. Till slut frågade hon mig:
- Fröken! Hur staver en te raschler å praschler egentligen?

Ja - det är inte lätt med sje-ljuden när de inte är några sje-ljud.

hahhahahaha!!!

Dialekt är för häligt och med stigande ålder, inser man (i bästa fall) även dess identitetsskapande funktion.
Nu är det hörscht
och jag har en sån törscht
Hmmm..inte varit i Finland?
Städa, det funkar, jag är inne på en minimalistisk syn på "världen" - enkelt och funktionsdugligt, lättstädat!
Katten ja - hur löser man ett sådant känslomässigt problem - inte lätt.
Kan du bugga - själv kan jag tre turer, egentligen fler, men jag kommer vanligtvis bara ihåg tre till fyra, när jag dansar vartannat år!
Fina bilder!

Ja, visst är det härligt med dialekter. Ninni, du "hör2 väl precis hur det lät.

Latmasken: Det var mycket på en gång. Fin finsk lyrik!
Angående dansen kan jag berätta att jag kan bugga, lite. Min man och jag gick en kurs för ca 15 år sedan. Vi har glömt bort mycket, kvar är väl tre-fyra turer. Jag är lite feg och brukar inte så ofta våga bugga med någon annan. Jättedumt! För då lär jag mig heller inte mer.

Till Ninni igen: Det blev lite fel där, ingen tvåa utan jag menade "hör". God Natt!

Ja det gör jag...ha en skön dag, kramen

Barn är underbara.Härligt!