Ankitankar

Dotra och jag har varit och shoppat på Tuna Park idag. Det är ett stort köpcentrum i utkanten av Eskilstuna, nära Parken Zoo, därav namnet. Jag tycker det är urtrist med sådana här köpcentra, men jag brukar ändå åka dit ibland.  Mysfaktorn är obefintlig, men det är ju i alla fall praktiskt. Hittar man inte något i första butiken, gör man det kanske i butik nr 2 eller 3.

Bästa fyndet idag var gardinerna. De såldes i färdiga längder och jag behöver 4 längder. Då kan det bli dyrt. Men när vi hittat en riktigt snygg längd, upptäckte vi att den såldes med 70 % rabatt. Det betyder att jag kunde köpa alla 4, och betala ungefär priset för en längd, när man räknar på det ordinarie priset.
Var det ett fynd eller var det ordinarie priset för högt? 

Januarilönen brukar vara extra välkommen. Till januari det här året har vi dessutom blivit lovade lite extra: De som har arbete kommer att få ut mer pengar efter skatt.

Idag fick jag mitt lönebesked. Det stämde! Där kunde jag tydligt se att jag skulle få ut mer pengar efter skatt. Nettobeloppet, alltså pengar efter skatt, var högre än bruttobeloppet! Var det så det var tänkt?!

I morgon blir det ett telefonsamtal till lönekontoret.

Nu är vintern verkligen här! Vi har fått ca 20 cm snö. På förmiddagen var jag och kameran ute på en promenad. Först gick jag efter den plogade vägen men sedan gick jag också och pulsade i snön på skogsvägarna. En härligt uppfriskande promenad! Jag tycker faktiskt om när det känns i kinderna att man är ute.  Jag kom på att jag har inte tagit en promenad på två veckor. Men nu fick jag verkligen lust.

Jag fotograferade en mängd kort. Här kommer ett smakprov på mina vinterbilder.

Ni som har läst min blogg tidigare, ni vet att jag hade sådana problem med katten Simba. Han bara rymde tillbaka till huset där vi tidigare bott, fastän vi bott här på gården i över 5 år. Det blev ju så att jag till slut fick hålla honom inne, mot hans vilja. Jag försökte lösa problemet på olika sätt:
* Jag gick på djurkommunikationskurs, men den var för kort för att den skulle ge något.
* Jag försökte skänka bort honom här på bloggen.
* Jag pratade med "experter". Flera sa, att enda alternativet var att avliva honom. Om en rymningsbenägen katt flyttas, så fortsätter han ändå med rymningsförsöken.
* Jag försökte hitta en ny familj boende på en ö; inte så lätt att simma tillbaka, tänkte jag.

Till slut var det en familj i närheten som tog sig an honom. Det är bara ca en mil, fågelvägen, mellan våra gårdar. De hämtade honom några dagar före jul. Efter tre dagar försvann han. Men han var inte så långt borta, bara lite längre bort på ägorna. Förmodligen, och det här är min teori, så hittade han inte. Han visste inte vilken väg han skulle ta, för att komma tillbaka till gamla stället. Så efter drygt ett dygn ute, tyckte han nog det var skönt att komma in i stugvärmen igen.

Nu har han bott där ca en månad. Jag träffade hans nya familj igår och de kunde berätta att det går bra. Han är både inne och ute. Det finns en liten kattfröken i familjen också. Dessutom finns det två hundar, och det går också bra. Den gamla hunden bryr sig inte och den lilla valpen vill leka.

På det hela taget verkar det fungera och det gläder mig så. Visst saknar jag honom, men viktigast är att han får leva och ha ett gott liv. Vi har ju Pumba kvar. Han har tendenser att bestämma och ta för sig och nu får han ju vara ensam herre på täppan.



Simba poserar till ett julkort




Pumba går i djup snö på väg från dasset


Vi har inte så mycket snö nu. Bilderna är tagna 2004-11-20.

Idag är det vinterväder!

Jag har inte varit ut, men jag har ägnat mig åt latmansfotografering, vilket innebär att man öppnar fönstret och tar några kort precis utanför.

Jag är en sådan person som vill läsa instruktionsböcker, handledningar och manualer, innan jag tar itu med det tekniska. Övriga familjemedlemmar kastar sig över det praktiska/tekniska först, och om det inte går börjar de läsa.

För ett tag sedan tröttnade vi på att köpa dyra färgpatroner till den billiga skrivaren. Då köpte vi en dyrare skrivare men utan patroner. Det är en kombinerad laserskrivare, kopiator och scanner. Alldeles nyss kom jag på att jag inte har testat scannern. Jag började leta efter instruktionerna, men när jag inte hittade dem, så tog jag den vägen som jag inte brukar ta. Jag tog "försök-och-försök-igen-metoden". Och det lyckades.
Så här får jag nu presentera min första inscannade bild.



Bilden är på min mormorsmor Maria-Lisa och min mormorsfar Per-Olof
från Norra Råda socken i Värmland.

Idag har jag den sista lediga dagen på min julledighet. Då kommer förstås frågan: ska jag lata mig eller ska jag passa på att få så mycket som möjligt gjort?

Den här gången har jag lyckats lata mig en hel del under lovet. Jag har legat länge och jag har gått omkring i pyjamas hela förmiddagen. Jag har inte dragit igång något stort projekt utan bara gjort småsysslor. På kvällarna har jag suttit i TV-soffan. Ibland har jag sett något TV-program annars har jag tittat på film på DVD. Av mina barn fick jag i julklapp hela serien med Skärgårdsdoktorn.

Men så som jag levt nu är ju verkligen det motsatta till hur jag brukar ha det. Då går jag upp 05.20, har tider att passa hela dagen, kommer hem och hinner knappt sätta mig förrän jag ska ut och åka igen. Erik ska på sina träningar och matcher i både fotboll och innebandy. Någon gång däremellan ska jag hinna laga mat. På kvällen sätter jag mig på min kammare och arbetar med skolförberedelser. Så ramlar jag i säng någon gång vid 23.30-taget. Så där håller det på. Det har ändå blivit bättre. Ett år var både Erik och Lovisa i gång med aktiviteter, så jag skjutsade och hämtade dem alla vardagskvällar. Allt det där startade ju samtidigt som jag började jobba efter ledighet och jag kallade det "Idiotracet". Nu är det bara Erik jag skjutsar och dessutom fyller han 18 år i slutet av mars. Det ser både han och jag fram emot.

Jag blev trött bara av att se allt detta i skrift, så jag har bestämt mig. Jag ska lata mig i dag också!




Min kammare = mitt arbetsrum